Insänt:

"Varför ökar vällevnadsklyftorna?"

INSÄNT. Om man nu får önska, skulle det vara ett land, där alla medborgare kan leva ett drägligt liv utan att bekymra sig över om att det finns mat på bordet även under slutet av månaden och att man dessutom har tak över huvudet. Så är det inte i en hel del länder och tyvärr får man väl konstatera att detta gäller även Sverige.

Vi har länge konstaterat att det finns så kallade fattigpensionärer, som absolut inte kan prata om välstånd. Trots att en del av dem har fri bussresa, så ser de inte vitsen med att åka in till stan med en tom börs.

Nu har ju regeringen föreslagit att höja pensionerna, men inte enbart för de fattiga. Detta har gjort, att även andra grupper i Sverige vill ha sin del av kakan. Nu är naturligtvis detta inte helt fel om bara pengarna räcker till. Tyvärr är det emellertid så, att det finns önskemål att vi ska satsa mer på bland annat militären, sjukvården, polisen, skolorna och vårt transportsystem, som tydligen har svårt att få ekonomin att gå ihop, men vad man skall satsa på, ja därom tvista de lärde.

Men varför har då inte pensionärerna hängt med i de senaste löneförhandlingarna och varför ökar ”vällevnadsklyftorna” ständigt i vårt samhälle? Själv har jag en viss erfarenhet av fackligt arbete och har länge förstått, att med gällande förhandlingssystem, med ökning av lönerna i procent av den tidigare lönen, är detta givetvis den största orsaken till klyftorna och om man inte ändrar på detta kommer antalet fattigpensionärer inte endast att fortsätta utan även bidra till att denna grupp ökar.

Nu missade jag förstås mängdläran i skolan, där till exempel fem myror var mer än fyra elefanter, såvida det inte handlade om vikten, men nog tycker jag att de, som inte förstår varför klyftorna ökar, borde tänka om.

I samband med en löneförhöjning blir det automatiskt en ökning av hyror och olika avgifter och även handlarna passar på att höja sina priser, så med facit i hand blir resultatet att det för medelsvensson blir så kallat jämt skägg, för den högavlönade en klar vinst, men för den lågavlönade blir levnadsstandarden sämre och sämre.

Detta är enkel matematik och jag har inte behövt använda vare sig X eller Y.

Så kära politiker tänk om. Gör en engångssatsning på de ekonomiskt svaga och slopa procenten vid förhandlingarna och gärna även därefter. Inför en skatte­fri ”minilön” som är anpassad för alla medborgare.

Det skulle även innebära en betydlig lättnad för de nu överbelastade socialarbetarna, som drunknar i den växande byråkratin.

Med hänsyn till den ökande oenigheten mellan partierna, har jag tyvärr inte några större förhoppningar att det blir några större förändringar, men jag har i alla fall gjort ett försök. Tyvärr får vi nog vänja oss vid att välstånd inte gäller för alla, men en sak är jag ganska säker på är, att dessa pengar skulle komma att användas i Sverige.

Torsten Lindell

Publicerad 02 December 2017 10:00

Lokaltidningen Landskronas nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag