Landskronabon Nelly Isaksson, 15 lider av anorexi. Nu vill mamma Sara Isaksson bryta tabun kring sjukdomen.

Landskronabon Nelly Isaksson, 15 lider av anorexi. Nu vill mamma Sara Isaksson bryta tabun kring sjukdomen. "Många verkar inte våga prata om det", säger hon. Foto: Privat

Mamman vill bryta tystnaden: "Det är precis som att man skäms"

Menar att hela familjen drabbas

LANDSKRONA/HELSINGBORG.

Nelly Isaksson, 15, hade varit i kontakt med skolkuratorn en längre period. Men det var först när mamma Sara Isaksson fick samtalet om att Nelly hade självmordstankar som hon förstod att dottern led av anorexi – en sjukdom som inte bara påverkar den drabbade, utan även hela familjen.
– Det är många som är drabbade, men det är precis som att man skäms. Så ska det inte behöva vara, säger hon om dotterns sjukdom.

I maj i år var det som värst. Skolkuratorn hade ringt hem till Sara Isaksson och berättat att dottern Nelly, 15 år hade självmordstankar. Mamma Sara beskriver det som "den värsta dagen i sitt liv". Samma dag åkte hon med dottern i Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i Malmö. Efter psykologsamtal redan samma dag konstaterade man att Nelly led av anorexi.

– Hon hade dålt det så bra. Men efter ett tag insåg jag att det var något som inte stämde – hon var mindre hemma och åt mindre. Började gå ner i vikt, men det tar ett tag att märka. Men sedan rasade hon ner. I efterhand kom det fram att hon hade gått ut själv när hon sa att hon skulle träffa kompisar, men i stället hade hon kräkts i buskar och var för sig själv, säger Sara Isaksson.

Nelly och mamma Sara stannade på BUP under en veckas tid. Där gick allt enligt plan, hon åt enligt matschema och snart blev de utskrivna. Det var början på en berg- och dalbana som familjen fortfarande befinner sig i, enligt Sara Isaksson.

– När vi kom hem blev det värre. Från maj till juli tappade hon 12 kilo i vikt. Helt plötsligt stod jag själv med allt ansvar och skulle få henne att äta sex mål om dagen, säger hon.

Sedan dess har tillvaron för Nelly kantats av depression och stundtals självmordstankar. Med tiden utvecklades självskadebeteende.

– Hon började äta för att slippa inskrivning på BUP, men maten hon åt gav henne sådan ångest att hon började skära sig själv i armarna för att på något sätt mildra den ångesten, säger Sara Isaksson.

Sedan dess har Nelly varit inskriven fyra gånger och de gångerna har det fungerat bra, med kontinuerligt matintag och samtal med både psykolog och kurator. Men depressionen Men däremellan har hon inte erbjudits något samtalsstöd, utöver att hon en gång i veckan åker till Ätstörningsenheten i Helsingborg för vägning.

– Det är ett tungt ansvar att vi får klara oss mer eller mindre själva i detta. Sjukdomen styr det mesta i vår vardag och tar över allt. Längs resans gång har man tappat en hel del vänner. Tyvärr finns det så lite förståelse och nonchalans kring anorexi. Många tänker att det bara är att börja äta, att det är något som går över och så vidare. Men det är inte så lätt. Att man inte har förståelse tror jag beror på okunskap.

Nellys lillasyster Nathalie, 11 har många tankar kring sjukdomen.

– Hon har det jättejobbigt och har tappat lite fokus i skolan för att hon tänker på sin storasyster, varför hon ibland inte vill leva och så. Egentligen behöver vi alla stöd, men vi väntar fortfarande på familjeterapi.

Sedan i maj har det blivit lite bättre med Nelly. Mamma Sara Isaksson behöver inte följa med till skolan längre och numera har Nelly även bra dagar, inte enbart långa perioder fyllda av depression.

– Jag känner en ständig oro, skickar sms och kollar så att hon har kommit fram till skolan, hur hon mår. Det blir en konstant oro eftersom hon då och då har självmordstankar. Men jag ser ljust på framtiden – jag kommer inte att tillåta något annat.

Nyligen fick Nelly en drömdag av organisationen Jonsters Charity jobbar med att ge sjuka barn upplevelser. För Nellys del blev det en hotellövernattning med mamma Sara, ansiktsbehandling, bio och sushi på en restaurang.

– Det blev ett skönt avbrott i vardagen, något som jag inte skulle ha haft råd att ge henne. Hon hade ångest under dagen, men uppskattade det mycket. Vi behövde det – vi har nästan suttit hemma hela sommaren och hösten. Det gav oss möjlighet att umgås på ett annat sätt, något vi är tacksamma över, säger Sara Isaksson.

Publicerad 04 December 2018 08:33