Knarket åt upp henne fysiskt och psykiskt och till slut fick hon nog
UPPBROTT. Sandra Navarette började med droger när hon var 13 år gammal. Två år senare placerades hon på institution i 2,5 år. När hon skulle fylla 18 började hon ta heroin. I oktober i fjol gick hon frivilligt och sökte hjälp. Hon skrevs ut den 6 juni i år och kom direkt från behandlingshemmet till Unga KRIS.
- Jag tycker att det är bra för jag hade aldrig fixat att gå ut i arbete direkt. Det tar tid och här har man mer förståelse.
Fixen färdig
Hennes vardag var monoton under sitt drogberoende och det blev snabbt en igenkännande refräng.
- Jag vaknade på morgonen och hade en fix färdig. Sen gick jag ut för att skaffa pengar i 6-7 timmar, sen handlade man och sen sov man. När man vaknade var det samma sak om och om igen.
Pengarna skaffade hon sig genom att stjäla och begå bedrägerier. De gick åt till mer knark.
- Det blev för jobbigt, jag åt inte och orkade till slut ingenting. Jag kunde inte hantera det längre.
Sandra Navarette bröt sig ur sin fångenskap och sitt drogberoende. Foto: Mikael Öhrn
Som en fånge
Känslomässigt befann hon sig som i ett fängelse.
- Det var katastrof. Jag mådde inte bra någonstans, varken fysiskt eller psykiskt, utan jag var helt slutkörd. Man blir som en fånge för man har inget val.
När kände du glädje senast?
- Jag minns inte, jag blev så känslokall. Fortfarande kan jag ha problem att känna glädje, men för varje dag du får vara drogfri lär du dig hela tiden.
Ur allt elände har det även kommit något positivt.
- Jag hade inte varit den person jag är i dag om jag inte hade varit med om det här. Jag uppskattar mycket mer småsaker som man tar för givet annars, som att vara frisk och göra vad fan man vill om dagarna, eller bara att kunna sova.
Nu väntar acklimatisering till samhället igen och därefter vill Sandra plugga och hon har redan klart för sig var hon vill jobba.
- Jag vill jobba på behandlingshem och hjälpa andra tjejer.