SPEL. Jag har alltid gillat The Sims. Skulle jag skapat en lista över mina topp tio spel hade det första Sims varit en stark kandidat till att få vara med. Första spelet var i mina ögon fullständigt briljant, men efter det har det bara gått utför.
Mycket av enkelheten i att göra sina vardagssysslor till spelmoment har blivit mer och mer avancerat och fokus har flyttats från de små enkla sakerna till att bli mer och mer komplexa. Trist, för det var just enkelheten som var så förbaskat engagerande.
Charm och humor finns det som vanlig gott om, och nu har vi ju även ulliga husdjur att charmas av. I spelets inledning får man skapa ett hushåll bestående av minst en Sim och ett husdjur. Själv valde jag katt, men föredrar man att vara hundvän är även det möjligt.
Ut på spökjaktEfter att ha flyttat in med sin husse eller matte i sitt hushåll är det dags att ta hand om de vanliga hund- eller kattsysslorna och att tigga till sig uppmärksamhet för att hålla humöret på topp, och tröttnar man på att spela en fyrbent charmfabrik går det när som helst att byta till den tvåbenta sambon för att ta hand om hushållssysslorna. Problemet är bara att det snabbt blir tråkigt.
Hushållssysslorna och husdjurssysslorna är inget som lyckas hålla spelet över ytan hela vägen eftersom det är så mycket annat som distraherar, så tur är det att det finns en del extra gott material instoppat. Fem unika uppdrag tvingar oss ut på spök- eller skattjakt bland annat och det känns som ett skönt avbrott från de mer vardagliga sysslorna.
Dessutom får man ju allt det där andra som man får i ett Simsspel idag. Det finns mängder av kläder, prylar och möbler att köpa, och massor av vänskapsband som skall knytas, men allt det tyngs tyvärr ner av ett par riktigt stora missar.
Tappar i spelglädjeFör det första är spelet segt som sirap. Som sirap som stått i en lite för kall kyl och är på gränsen till att frysa ungefär.
Att actionspel med mängder av polygoner och effekter på skärmen samtidigt kan tappa bilduppdatering och vara ryckiga kan jag svälja, men att animationerna i ett spel som Sims oftast känns som en diabildsvisning är lite svårare att ta, och det blir efter ett tag minst sagt irriterande och gör att tålamodet är på väg att ta slut. Lägg sen till många och långa laddningsskärmar så fort man skall ta sig genom vissa menyer eller platser och det blir allt svårare att hålla humöret uppe.
Sims 3 Pets kunde ha blivit precis hur bra som helst, men precis som i tidigare Simsspel till konsol jag spelat gör de tekniska aspekterna att spelet tappar allt för mycket i spelglädje.
Det är fortfarande ett kul spel som bjuder på en del underhållning, men det sega tempot och mängden tekniska problem gör att det är svårt att njuta av spelet fullt ut. Har du inte Sims 3 tidigare, eller inte har möjlighet att spela det på en pc, kan Sims 3: Pets vara kul för stunden om du har ett väl tilltaget tålamod.
För oss andra blir det en mycket behagligare upplevelse att spela det vid närmsta dator där inte nackdelarna får fördelarna att blekna.
Publicerad: 14. november 2011 08:00