Missa inte:

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

Lisbet Enbjerde och Eva Kullenberg, Liberala Kvinnor, Skåne skriver att jag och Feministiskt initiativ har fel när vi talar om mäns ansvar och skyldigheter. Om det bara var det vi talade om skulle jag hålla med dem men nu är det inte så. Jag vet inte varifrån de fått sin information men jag kan rekommendera www.feministisktinitiativ.se för en bättre uppdatering. Mer problematiskt är att debattörerna verkar okunniga om själva jämställdhetsbegreppet. De verkar tro att jämställdhet är en åsikt och att den kan utformas lite hur som helst och att det är individen själv som bestämmer innehållet. Jämställdhet är ingen åsikt utan ett samhällspolitiskt mål som betyder att vi ska ha lika mycket makt att forma våra liv, oavsett om vi är kvinnor eller män. Det är en formulering som alla partier i riksdagen står bakom, även Folkpartiet. Maktfrågan är central för att vi ska förstå de mekanismer, de mönster av makt, dvs. de strukturer som idag står i vägen. Vi vill ju alla ha jämställdhet och många, inte minst politiska partier, har haft lång tid på sig att göra mycket. Men fortfarande är vi inte där. Beroende på om vi är kvinnor eller män har vi olika mycket makt och olika mycket möjlighet att forma våra liv. Liberala kvinnor är inte undantagna från lönediskriminering eller glastak i karriären eller från mäns våld. Att tro att de liberala värderingarna skulle leda till jämställdhet, dvs. att ett förnekande av maktstrukturernas betydelse och att ett ensidigt reformarbete som riktar sig till individer skulle föra oss framåt är mer än lovligt naivt. Det är faktiskt att visa förakt för all den kunskap, fakta och forskning som tydligt visar oss hur verkligheten ser ut och hur våra individuella val i praktiken begränsas av könsmaktsordningens tvingande konstruktion. En del konsekvenser beskriver debattörerna helt korrekt – ökad arbetsbörda, både betalt och obetalt, för kvinnor, ökad stress och utbrändhet. Detta är inte resultatet av en politik för jämställdhet. Det är resultatet av avsaknaden av just den politiken. Det som behövs är delat ansvar mellan kvinnor och män, både för försörjning och i föräldraskapet. Det kräver politiska reformer. T.ex. en lönerevision så kvinnodominerade branscher uppgraderas med målet lika lön för likvärdigt arbete, t.ex. individualiserad föräldraförsäkring, t.ex. generell arbetstidsförkortning, t.ex. en stadsplanering som ger bra bostäder till rimligt pris så alla vuxna kan garanteras en egen bostad, t.ex. satsningar på kollektivtrafik och smidiga lösningar mellan bostad-social service och arbetsplatser. Mycket behöver göras av många, både kvinnor och män. De som har mest makt har också störst ansvar. Det är innebörden av den feministiska analysen. Gudrun Schyman
Feministiskt initaitiv

Publicerad: 13. september 2011 15:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare