I dag
12°

Missa inte:

Iva Maasing

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

TEST. Mitsubishi Pajero är samma andas barn som Range Rover, Nissan Patrol och Toyota Landcruiser. Den är alltså en stor, bekväm och stadigt byggd terrängkombi som är lika hemmastadd i storskogen som i asfaltdjungeln. En bil som inte följer några kortlivade modetrender utan är funktionellt uppbyggd och har i stort sett samma utseende genom årtionden.

Bilen premiärvisades på Tokyo-showen 1981 och den tekniskt sett mest genomgripande förändringen skedde 1999 då den stadiga balkramen ersattes med en minst lika stadig självbärande kaross med hjälpramar fram och bak.
Framhjulen är individuellt upphängda med dubbla tvärlänkar och bakhjulen med multilänk och det är fråga om stadiga grejor och inte några från vanliga personbilar övertagna, småklena hjulupphängningar. Den individuella hjulupphängningen bidrar till en bekväm gång på landsväg liksom testbilens ordentligt höga däck (höjdförhållande 60 procent).
Man behöver inte vara rädd för att något går sönder när man kör i decimeterdjupa traktorspår på en lerig skogsväg. Naturligtvis med den med en spak reglerade fördelningsväxellådan i läge fyrhjulsdrivning, lågväxel och spärrad differential så att bilen inte blir sittande i lervällingen.

Markfrigången är hela 21 centimeter och terrängframkomligheten är av bästa klass i synnerhet om bilen är skodd med grovmönstrade terrängdäck.
Men den robusta uppbyggnaden kostar både kilon och kronor. Och de många kilona gör att Pajero kräver en hel del energi och därmed bränsle för sin framdrivning. Bilens stora dieselmotor är dock hyggligt snåltrimmad varför vi noterade en genomsnittlig förbrukning på 1,1 liter per mil under testkörningen som delvis var på snöiga och isiga småvägar i Halland.
Att motorn bara har fyra cylindrar märker man knappast i buller och vibrationer och dess rejäla vridmoment på 441 Newtonmeter vid låga 2000 varv per minut ger den tunga bilen tillräcklig omkörningsacceleration och backtagningsförmåga. Den femväxlade, robusta automatlådan med sin klassiska momentomvandlare samarbetar smidigt med dieseln.
Kurshållningen är stadig upp till motorvägsfart och styrningen vilsamt lugn. Men vrider man riktigt snabbt på ratten kan karossen vagga en hel del. Jag skulle därför vilja programmera om antisladdsystemet så att det griper in något tidigare och hejdar en alltför ”sportig” framfart.
Och ska jag klaga på något när det gäller bilens funktionalitet är att golvet är för högt i mellansäte och baksäte så att långväxta tvingas att sitta med tröttsamt vinklade knän.

Man stiger lätt i och ur Pajero genom de fyra höga, kantiga dörrarna som är rejält stötskyddade av plastpaneler, bra! Ett riktigt reservhjul sitter utanpå den sidhängda bakdörren och inkräktar inte på det rejäla lastutrymmet. Foto: Ian Maasing

Föraren har en god överblick över omgivningen från sin vilsamt släta och höga stol. Plus för ”gammaldags” startnyckel, handbromsspak och spak för tvåhjuldrivning/fyrhjulsdrivning/lågväxel/diffspärr. Allt är så proffsigt och gediget! Foto: Ian Maasing

Publicerad: 18. mars 2012 08:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare