” Den handlar rätt så mycket om att låtsas – och om att sluta låtsas”

Landskronaförfattaren Jonas Bergh är aktuell med ny ”hybridroman”

LANDSKRONA/LIMHAMN. Han har mest skrivit prosa, men senaste boken var en diktsamling. Med ”Jag fastnar i Love Will Tear Us Apart” tar Landskronaskildraren Jonas Bergh klivet in i de litterära blandformernas värld.

Av
Per Eeg-Olofsson

Vi träffas i Borstahusens hamn, barndomskvarter för Jonas Bergh som nu bor i ett annat litet samhälle vid Öresund, Limhamn utanför Malmö.

- Lite längre bort här utspelar sig en berättelse i boken, en farfar och en pojke som går vid stranden, säger Jonas Bergh och pekar söderut, mot stranden vid Steljebackarna.

Pojken är Jonte Sten, Jonas Berghs alter ego som förkommer i fler av hans böcker.

- Det är en historia om när Jonte går med sin farfar vid stranden, och Jonte trampar på en spik i drivved som flutit i land. Det blir någon sorts kärleksfull grej mellan honom farfar där – fast det har aldrig hänt.

Jonas Bergh förklarar sitt förhållande till alter egot Jonte Sten.

- Till femtio procent är det jag, men det är också någon som berättar historier. Historier om hur han vill ha det, eller hur han tror att det var.

- Det är inte så att jag önskat mig få en spik i foten, men jag kände aldrig riktigt min farfar, jag kanske önskar att jag hade gjort det. Han var en rolig man, men släppte ut den roligheten lite för sällan. I boken ska farfar lattja till det, när Jonte haltar efter spiken i foten och föreslår att ”Vi kan vara Helan och Halvan – du kan vara Helan och jag kan vara Halvan”. Och så säger pojken Jonte ”Du kan vara Helan, för du ser ut som Helan”. Farfar var ganska rund vid den tiden. Då säger farfar att ”Ibland måste man låtsas”.

- Det är något slags nyckelord i boken. Den handlar rätt så mycket om att låtsas – och om att sluta låtsas. För boken är också en berättelse om en pappa som inte har det så lätt, en skilsmässa, om mamman till barnen och om en generation tillbaka. Den handlar om att ta ansvar, när man inte kan låtsas längre. Att det inte är så jävla lätt alla gånger.

Borstahusen är hemtama marker för Jonas Bergh, han är uppvuxen i kvarteren där föräldrarna fortfarande bor. Idag bor han i Limhamn, men trots att det blivit många adresser utanför Landskrona så återkommer Landskrona och Borstahusen ofta som miljöer i hans böcker.

Borstahusen är hemtama marker för Jonas Bergh, han är uppvuxen i kvarteren där föräldrarna fortfarande bor. Idag bor han i Limhamn, men trots att det blivit många adresser utanför Landskrona så återkommer Landskrona och Borstahusen ofta som miljöer i hans böcker. Foto: Per Eeg-Olofsson

”Jag fastnar i Love Will Tear Us Apart” är utgiven på lilla förlaget Venaröd Förlag, startat av en kompis till Jonas Bergh.

- Jag har gett ut på stora förlag tidigare. Men när man har kontakt med de större förlagen blir det mer och mer av ”du ska göra så här och så här Jonas”. Då blir jag bara totalt motsatt, det är väl någon sorts gammal punkgrej. Så jag skrev något jag kallar en roman trots att det är en massa dikter i den.

Du har kallat den en ”hybridroman”?

- Det är ett töntigt ord, men det är vad som försiggår i ens huvud: så här tycker jag att den här storyn ska berättas.

- När jag skriver böcker så tänker jag alltid som plattor, eftersom jag lyssnar väldigt mycket på musik. ”Här är en låt på två minuter, och en på tre minuter, och så kör vi en långkörare på elva minuter”. Det finns hela tiden en rytm. Jag har fått höra i recensioner att jag skriver skissartat. Det är möjligt att jag gör det, men i så fall är det för att jag vill skriva skissartat. Det är en väldig frihet att få skriva exakt som man vill.

När jag skriver böcker så tänker jag alltid som plattor.

Den blandade formen i ”Jag fastnar i Love Will Tear Us Apart” har också med omväxling i skrivandet att göra berättar Jonas Bergh.

- Lite är det att jag blivit så jävla trött på romanformen, jag skriver samtidigt på två romaner och en diktsamling som till femtio procent är klara. Det är det att jag blivit lite rastlös, och så det att jag släppt det här med att skriva en bestseller. Men jag ser mig själv som romanförfattare egentligen. Jag sitter och skriver flera timmar på romanerna varje dag, och när jag pausar, istället för att gå in på Youtube, så skriver jag ett embryo till en dikt.

”Love Will Tear Us Apart” i boktiteln är en av postpunkbandet Joy Divisions största hittar. Vi kommer in på musik och musiklyssnande.

- Kolla på den här!, säger Jonas Bergh och lägger upp en walkman, alltså en portabel bandspelare, på bordet med ett skratt.

- Jag har typ trehundra blandband. Alltid när jag kom hem till kompisar så hade jag med mig band och spelade in från deras plattor. Inte med den här romanen, men med andra, så bestämmer jag mig för vilken musik jag ska lyssna på när jag skriver. Som med den senaste romanen ”På väg till Charlotta Anderson”, så bestämde jag mig för att det skulle vara Lou Reed och Dire Straits. Det blir nästan som en Pavlovs hundar-effekt, det bara rinner på.

Jonas Bergh berättar att han tillsammans med en kompis började skriva låtar och spela i band redan i tioårsåldern. Den riktiga starten för skrivandet började med en misslyckad spelning.

- Vi hade fått en spelning på pizzerian i Teckomatorp med ett band som hette ”The Madies”. Det gick helt åt helvete. Jag mådde inte bra helt enkelt. Dan efter satte jag mig på det som hette Akropolis vid Rådhustorget. Jag satte mig där och bara skrev och skrev, det fanns en hel historia till skillnad från innan, när jag bara skrivit korta episoder. Efter det skrev jag en hel roman, de hörde faktiskt av sig från förlag, men den blev aldrig utgiven, den var ju inte färdig egentligen. Men det är fortfarande som det är delar av den berättelsen som hamnar i mina böcker.

I fickan har Jonas Bergh en walkman. ”Jag har typ 300 blandband” berättar han.

I fickan har Jonas Bergh en walkman. ”Jag har typ 300 blandband” berättar han. Foto: Per Eeg-Olofsson

Publicerad 23 April 2018 18:00

Lokaltidningen Landskronas nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag