Slut ögonen och tänk på håkäringen

KRÖNIKA.

Det mesta man hör, ser och läser silas tämligen kvickt genom hjärnan och lämnar i bästa fall små kunskapsspår och oftast inga spår alls. Så finns det saker som biter sig fast. Stor litteratur som man kan tänka på i åratal till exempel. Men också mer eller mindre triviala fakta som man inte kan sluta tänka på. Som att håkäringen kan blir 400 år gammal.

Håkäringen, som även kallas grönlandshaj eller ishaj, simmar runt i världens mer nordliga vatten. På latin heter den Somniosus microcephalus, vilket är roligt i sig, eftersom microcephalus betyder liten hjärna och det har den förvisso. Släktnamnet betyder ’den sömnige’ och håkäringen förefaller att vara en ganska passiv fisk. Det svenska namnet består av ’hå’ som kommer av ’haj’ och ’käring’ som kommer av att ’skärding’, att skära eller stycka och som förmodligen syftar på hajens vassa tänder.

Det mest spännande med håkäringen är dock att den enligt rätt nya forskningsrön blir så rysligt gammal. Det kan alltså mycket väl finnas håkäringar som simmade runt i de nordliga haven när freden i Roskilde gjorde Skåne svenskt 1658. Inte för att den brydde sig då och inte för att den bryr sig nu. Håkäringen har förmodligen inte någon fallenhet för att hetsa upp sig. Den lever sitt liv i slow motion och mätningar har visat att den växer mycket långsamt: bara cirka en halv centimeter per år när den är mitt i livet.

Den som läst mina tidigare krönikor kommer kanske ihåg att jag inte tycker om att skynda mig. Kanske är det därför jag känner mig befryndad med håkäringen. Skall man leva i några hundra år kan man inte ha bråttom. Nu skulle jag inte vilja byta liv med håkäringen, för den är förutom allting annat också en av de mest köldtåliga hajarna och simmar runt i kalla, djupa vatten. Eftersom den lätt får parasiter på ögonen ser den ofta dåligt och ser ganska spöklik ut också. Men lugnet som man kan föreställa sig att denna haj har, det skulle vi behöva i vårt moderna och sönderstressade samhälle.

Det skänker alltså en viss frid att gå runt och tänka på håkäringen. Dessutom tycker jag att det vore rätt bra om fler tänkte på den. Eller, ni behöver inte tänka på håkäringen, utan kan tänka på valfri fisk eller annan vattenlevande varelse. Anledningen till att ni skall tänka på dem som lever i vattnet är att de skall kunna fortsätta leva där. Vi människor har ju som bekant brett ut oss över hela planeten och vår livsföring påverkar också haven. Få har väl kunnat undvika de förfärliga bilderna av milsvida plasttäcken i haven eller missat att många arter, till exempel håkäringen, har minskat i antal.

Vår planet är en blå planet och haven upptar det mesta av den. Där nere finns otroliga, spännande varelser och många av dem har vi inte ens upptäckt än. Vi har alla anledning att vara rädda om haven och inte bara av ren nyfikenhet. Utan havens plankton blir det alldeles för lite fotosyntes gjord här i världen, till exempel. Så nästa gång du fastnar i en kö och känner irritationen stiga som en röd dimma över ögonen, slut dem och tänk på håkäringen.

Malin Nävelsö

Publicerad 18 May 2018 09:05

Lokaltidningen Landskronas nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag