100-åring uppskattar lugnet på landet

”Man tar ingen skada av att vara ute och arbeta!”

LANDSKRONA/SVALÖV.

Hanna Nilsson har sett mer än 100 år av den här världen. Sina första 65 år i livet bodde hon i Tirup och sedan 1983 har hon varit Svalövsbo. Hanna bor fortfarande i eget hus, tar sig gärna ett glas vin på kvällen och tycker att man skall äta det man tycker om.

100-årsfirandet innebar förstås många besök, bland annat ett extra kärt av lillasyster Svea som bara är 98 år gammal och som bor i Stockholm.

– Det var roligt att bli så uppvaktad – jag tänkte: vad har jag gjort för att bli så firad? säger Hanna, som fortfarande har hela huset fullt med blommor och presenter när Lokaltidningen hälsar på.

När Hanna föddes var första världskriget nästan slut, men nödtiderna varade många år efteråt. Hon konstaterar dock att eftersom familjen hade egen lantbruk hade de det ganska bra, vilket även gällde nästa gång världen kastades in i ett stort krig. 1940, när Tyskland invaderade Danmark och Norge, kom dock kriget obehagligt nära.

– Då kom Svea livgarde till byn och militären tog hela boningshuset. Vi hade sängkammaren bara och skulle vi gå ut fick vi ha passersedel för att komma tillbaka. Det var obehagligt, man höll sig inne, men de behandlade oss väl.

Mörkläggningen och tyskarnas flygplan längs med kusten är andra saker som Hanna minns från kriget.

– Man for ju inte illa, men rädslan hade man.

Hanna har jobbat i lantbruket hela sitt yrkesliv. Efter sjuårig folkskola i Tirup behövdes hon hemma på gården.

– Jag var lite praktikant hos notarie Falk i Lund. Jag lagade mat och passade upp. Det var trevligt, men sedan behövdes jag hemma, eftersom min far fått en stroke. Min mor och jag hade hjälp till att köra på jorden och passa på djuren, men visst var det mycket arbete. Jag var mest ute på jorden och körde. Men man tar ingen skada av att arbeta ute i friska luften!

Även senare i livet har Hanna sett till att hålla sig sysselsatt. Hon har engagerat sig i Röda Korset och det har blivit många handarbetsalster genom åren, till gagn för bättre behövande. Numera håller hon igång med att spela canasta var fjortonde dag.

– Det går bra så länge man är klar i huvudet.

I Hannas ungdom fanns inte så mycket tid för nöjen, men någon gång ibland fanns det ju ändå tid att gå ut och träffa folk. Hanna tog körkort så fort hon kunde, för att slippa cykla.

– Jag tyckte om att köra bil. Det var inte så mycket om och men när man skulle ta körkort då. Senare i livet fick man ju alltid köra hem, för karlarna skulle kunna dricka. Damerna serverades aldrig något sådant gott, men nu tycker jag det är gott att ta mig ett glas på kvällen!

1938 träffade Hanna sin blivande make Knut.

– Det var genom SLU (Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, red:s anm.) – det fanns ju inget annat. Vi fick tre barn: Inger 1942, Anders 1943 och Bertil 1947. Vi brukade gården mellan 1940 och 1983. Sedan tog min yngste son över. Nu är det ingen i familjen som bor där, men min sonson som har flera lantegendomar brukar den och det tycker jag är roligt.

Hanna tycker det är skönt att kunna bo kvar i huset. Två av barnen bor i Svalöv och äldste sonen bor i Kävlinge.

– Jag klarar mig själv, så länge jag kan koka kaffe! Nu har jag också hjälp från kommunen och barnen kommer och hör hur jag har det. Jag har en farbror som sköter trädgården åt mig, men i fjol kunde jag räfsa själv.

Världen i dag är lite stimmig och orolig, tycker Hanna. Hon har alltid uppskattat lugnet i hemtrakten.

– Ja, jag är ingen flyttfågel. Jag har haft det lugnt och bra!

Malin Nävelsö

Publicerad 19 May 2018 09:00

Lokaltidningen Landskronas nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag