Borta-bilder från då och nu i sista fotohistoriska utställningen

Svenskars bilder från utlandet i omfattande utställning

LANDSKRONA. Bilder från andra länder som svenskar tagit med sig hem. Det är den röda tråden i Landskrona museums nya fotohistoriska utställning som fått engelskspråkiga och språkakrobatiska titeln ”A Way Away – Swedish photographers explore the world 1862-2018”. Med runt 350 bilder från vitt skilda sammanhang blir det tydligt att bilderna ofta säger mycket även om människan bakom kameran.

Av
Per Eeg-Olofsson

Utställningen är den sista i en serie av tre fotohistoriska utställningar, och precis som vid de tidigare utställningarna AgNO3 (2016), som handlade om vetenskapsfoto, och Time/Light/Love (2017), som handlade om porträttfoto, så har skaparna av utställningen letat både djupt och brett i arkiv och privata samlingar. Det är bilder från fotografiets barndom till nutid.

- Det är inte en redovisande utställning, vi har gått på det vi som vi tycker om och har försökt hitta en rytm i utställningen, säger Janne Jönsson, curator på Landskrona museum.

Vi har gått på det vi som vi tycker om och har försökt hitta en rytm i utställningen.

Tillsammans med museichefen Anneli Oxenstierna har han sedan december förra året använt sina kontakter inom bildarkivsvärlden för att hitta de runt 350 bilder av 38 fotografer som ställs ut.

Äventyraren Erik von Otter lämnade 1913 fru och två barn en lapp där han meddelade att han åkt till Afrika. Där ägnade han sig åt att plantera kaffe, flirta med Karen Blixen och jobba för brittiska kolonialmakten dels som officer, dels som tjänsteman i det bångstyriga Turkana-distriktet. Porträttet är taget där, och har kort och gått fått titeln ”Turkana; manstyp”.

Äventyraren Erik von Otter lämnade 1913 fru och två barn en lapp där han meddelade att han åkt till Afrika. Där ägnade han sig åt att plantera kaffe, flirta med Karen Blixen och jobba för brittiska kolonialmakten dels som officer, dels som tjänsteman i det bångstyriga Turkana-distriktet. Porträttet är taget där, och har kort och gått fått titeln ”Turkana; manstyp”. Foto: Erik von Otter

Som vi de tidigare utställningarna så är det inte endast bilder av professionella fotografer som hänger på väggarna. De är snarast i minoritet. Det är bilder som svenskar tagit utomlands med många bevekelsegrunder: dokumentation, redovisning, sensationslystnad och exotism, semesterminnen, för reklam, som pressfoto eller bara för att fånga skönhet. Bland fotograferna finns upptäcktsresande, äventyrare, en kunglighet, forskare, missionärer, press- och konstfotografer med flera.

Här finns arkitekten Gunnar Asplunds foton från USA 1920. Han åkte dit tillsammans med sin hustru och överbibliotekarien för Stockholms centralbibliotek för att söka inspiration till det som skulle bli hans portalverk: Stockholms stadsbibliotek. Didrik Bildt är en av flera fotografer på utställningen i facket äventyrare/upptäcktsresande. Under bara några få år vid förra sekelskiftet, mellan 1902 och 1909, betade han av hela 14 länder världen över. Inte minst intresserade han sig för Japan som då varit öppet för västerlänningar endast under drygt 50 år.

Det är inte bara foton som visas på utställningen. Här finns även ett komplett fotolabb som tillhört Hans Hammarskiöld, kanske mest känd för sina modebilder för brittiska Vogue.

Det är inte bara foton som visas på utställningen. Här finns även ett komplett fotolabb som tillhört Hans Hammarskiöld, kanske mest känd för sina modebilder för brittiska Vogue. Foto: Per Eeg-Olofsson

Men det är inte bara äventyrslystna män som finns representerade, utan även kvinnor med samma kynne. Som Ester Blenda Nordström, journalisten som 1914 orsakade en skandal med sin reportagebok ”En piga bland pigor”. För att skriva den hade hon ”Wallraffat” som piga, långt innan den tyska journalist som gett namn åt begreppet, Günter Wallraff, ens var född. 1925-1927 följde hon med på en forskningsexpedition till Kamtjakta som hon flitigt dokumenterade med kameran. För att få följa med hade hon gift sig med forskningsresanden René Malaise – men bara på pappret.

Det saknas för den delen inte heller bilder av kända fotografer. Lennart af Petersens bilder från Rom syns på väggarna, Tore Johnsons Paris, Georg Oddners modebilder från Kairo, Christer Strömholms döda hund i Tarragona, Tore Jonssons och Hans Malmbergs bilder från krigen i Kongo och Korea, med mera. Hans Hammarskiöld finns med, inte bara med gatubilder från London dit han av oklar anledning åkt en månad för tidigt till en modefotografering. Även hela hans mörkrum, som fanns på Bragevägen 19 i Stockholm, är uppbyggt i utställningen.

1947 var fotografen Hans Malmberg 19 år gammal. Man får anta att han som många unga svenskar var ivrig att komma ut i världen, när isoleringen under andra världskriget bröts. Bilden tog han på Times Square i New York i USA. Landet där alla ljus brann som starkast strax efter kriget.

1947 var fotografen Hans Malmberg 19 år gammal. Man får anta att han som många unga svenskar var ivrig att komma ut i världen, när isoleringen under andra världskriget bröts. Bilden tog han på Times Square i New York i USA. Landet där alla ljus brann som starkast strax efter kriget. Foto: Hans Malmberg

Nyare foto då? Det syns exempelvis i form av Jens Assurs bilder ur projektet ”Africa is a Great Country” från 2013 där han velat ge en bredare bild av kontinenten än det elände som han fått i uppdrag att dokumentera som fotograf för Expressen. Med storformatskamera visar han 12 afrikanska storstäder i jätteprintar med hög detaljskärpa.

Utställningen visas till och med den 27 januari 2019.

Missionären John Törnquist var i Östturkestan, i nuvarande Xinjiang i Kina, mellan åren 1912 och 1922. Där försökte han omvända invånarna från islam till kristendom genom att erbjuda utbildning och sjukvård. Sina handkolorerade bilder visade han för hemmapubliken med skioptikon, en föregångare till diaprojektorn.

Missionären John Törnquist var i Östturkestan, i nuvarande Xinjiang i Kina, mellan åren 1912 och 1922. Där försökte han omvända invånarna från islam till kristendom genom att erbjuda utbildning och sjukvård. Sina handkolorerade bilder visade han för hemmapubliken med skioptikon, en föregångare till diaprojektorn. Foto: John Törnquist

”Psykoneurologiska internatet nummer 3” är det sovjetklingande namnet på en institution i Sankt Petersburg med fler än 1000 intagna. Här förvaras människor som av olika anledningar inte anses dugliga i det ryska samhället. Före detta Magnum-fotografen Kent Klich skildrar i ett pågående fotoboksprojekt det dagliga livet där.

”Psykoneurologiska internatet nummer 3” är det sovjetklingande namnet på en institution i Sankt Petersburg med fler än 1000 intagna. Här förvaras människor som av olika anledningar inte anses dugliga i det ryska samhället. Före detta Magnum-fotografen Kent Klich skildrar i ett pågående fotoboksprojekt det dagliga livet där. Foto: Kent Klich

Publicerad 08 June 2018 11:00

Lokaltidningen Landskronas nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag