Maria Eriksson har alltid skapat och hållit på med form, men det var först 2007 som hon verkligen fick upp ögonen för återvunnen konst, när hon besökte en konstnär i Israel.”Då fick jag komma i hans verkstad och jag började faktiskt gråta. Jag kände att det här vill jag.” Det var också där som hon hade sin första utställning. Här till vänster är hon i samband med ett projekt i Joshua Tree nationalpark i sydöstra Kalifornien.

Maria Eriksson har alltid skapat och hållit på med form, men det var först 2007 som hon verkligen fick upp ögonen för återvunnen konst, när hon besökte en konstnär i Israel.”Då fick jag komma i hans verkstad och jag började faktiskt gråta. Jag kände att det här vill jag.” Det var också där som hon hade sin första utställning. Här till vänster är hon i samband med ett projekt i Joshua Tree nationalpark i sydöstra Kalifornien. Foto på Maria Eriksson: Sine Høffding.

Återvunnen konst hyllar livet och döden

RÖSTÅNGA. Delar av en bil kan bli till en insekt i Maria Erikssons skapande. Under hela juli ställer hon ut sina återvunna konstverk på Röstånga turistbyrå i utställningen ”Re:kreation”.

Av
Jonas Lundin

– Det är ganska mycket organiska former, mycket varelser. Jag hämtar mycket inspiration från naturen, som insekter. Jag hämtar inspiration där, det är inte så att jag ställer mig och gör en mygga eller nyckelpiga, men jag hämtar ofta estetiken från djurriket. Jag tycker det är roligast, det här mötet emellan det hårda döda, kanske industri eller maskinvärlden, och naturen och livet, säger Maria Eriksson.

Ofta hämtar hon material från bilar till sitt skapande.

– Det är mycket roliga former i en bil. Jag använder också mycket muttrar och skruvar. Jag gillar när det är tärt, som tärt gammalt armeringsjärn. Armeringsjärn är jättetråkigt men när det varit utsatt för lite korrosion så börjar det genast bli lite intressant, säger Maria Eriksson.

Träd som Maria Eriksson träffade på i Argentina gav inspiration till skulpturen ”Rootman”.

Träd som Maria Eriksson träffade på i Argentina gav inspiration till skulpturen ”Rootman”.

Det är rosten tillsammans med nötning och deformering som gör det intressant, tycker hon.

Även om hon utgår från Malmö, så har hon varit mycket på Söderåsen. Det finns mycket inspiration att hämta i skogen, bara man tar sig tid, menar hon.

– Till exempel, om man tittar på konstruktionen av en skalbagge eller tusenfoting, så är det ganska finurligt hopskruvat. En skalbagge har sköldarna, och när den fäller undan den så har den tunna vingar under så den kan flyga. När den fäller ihop sig så har den sitt pansar.

I en tidningsartikel jag läste om dig så pratade du om liv och död som något som inte är så märkvärdigt.

– Märkvärdigt är det såklart. Det är ju det vi har att göra med, det är det enda som är helt rättvist, att vi får födas och dö. Det är inget konstigt. Och så går det vidare. Tulpaner, när de dör, kan de vara fantastiskt vackra, när de håller på och faller sönder. De förmultnar och så blir det nytt liv. Det är ingenting som tar slut, det förändras bara. Mitt skapande är en hyllning till den cykeln, skulle jag nog säga.

Publicerad 26 June 2018 09:00