Eleverna på Parksolans mellanstadium kommer varannan vecka till de äldre på Ängslyckan för att leda gympapass. Här är det Siri Vigre i full fart.

Eleverna på Parksolans mellanstadium kommer varannan vecka till de äldre på Ängslyckan för att leda gympapass. Här är det Siri Vigre i full fart. Foto: Jonas Lundin

Gympapass gynnar både gammal och ung

Nytt samarbete för generationer närmare varandra

TECKOMATORP. Varannan vecka kommer numera elever från årskurserna 4, 5 och 6 på Parkskolan till närliggande äldreboendet Ängslyckan för att träna med de boende där. En win-win situation, där de unga får träna sig i ledarskap och de äldre röra på sig.

Av
Jonas Lundin

– Vi gör rörelser åt dem. Till exempel boxning och sådant. Det är ganska roligt, säger Siri Vigre, som går i femte klass, strax innan hon tillsammans med klasskompisen Johannes Levander Nordblad ska få de 13 församlade äldre att röra på sig i samlingssalen på Ängslyckan.

Ur högtalarna strömmar lugn stämning i form av Enyas låt ”A day without rain”. De två eleverna visar rörelser och de äldre hänger på. Det blir övningar som ”boxa växelvis”, ”jogga på stället”, ”sträcka sidled”, ”simma bröst” och ”bröstpress”. Till en av låtarna har eleverna gjort egna rörelser: ”Händerna upp” med Duran och Mollan.

Idén med generationsöverskridande gympapass kommer från resursläraren Anders Stålhandske och idrottsläraren Krister Stjärnkvist. Det finns många hälsomässiga och pedagogiska vinster med samarbetet.

– Syftet är att jobba generationsöverskridande. Vi jobbar med hälsoprojekt i skolan och där är tanken att det ska bli en hållbar livsstil. Eleverna får träna sig på att både leda och öva in olika rörelser. Oavsett förmåga så kan man röra på sig och göra det på sitt sätt, säger Krister Stjärnkvist.

Eleverna i skolans mellanstadium står i kö för att komma till Ängslyckan.

– Ungefär 85 procent har erbjudit sig att komma hit och leda, säger Krister Stjärnkvist.

I den sista övningen flyger ballonger genom luften och puttas hit och dit, från en ung hand till en lite äldre.

– Jag gjorde så gott jag kunde. De var skickliga, säger Evy Troedsson efteråt.

Arne Persson håller med:

– Det är jättekul. Just det att man får röra sig fast man sitter i stolen.

Johannes Levander Nordblad tycker att det var roligt att leda passet.

– Jag trodde inte att det skulle vara så många. Första gången var det lite färre, säger han.

Han lyfter också fram att man kan röra sig på något sätt även om man inte kan göra alla rörelser.

– Det är bra för det hjälper när man ska tänka också. Man släpper loss lite grand.

Publicerad 03 December 2018 09:00