Lucialöpningen som Söderåsens FK arrangerar med Löparglädje har börjat bli tradition. I år var det femte gången. Längst fram Jörgen Forsbacka, som sprang i tomtedräkt.

Lucialöpningen som Söderåsens FK arrangerar med Löparglädje har börjat bli tradition. I år var det femte gången. Längst fram Jörgen Forsbacka, som sprang i tomtedräkt. Foto: Jonas Lundin

”Söderåsens backar tar men ger desto mer”

Lokaltidningens springande reporter testade Lucialöpning

SVALÖV. Temperaturen ligger runt nollan. Det är lördagsmorgon och skönt att ligga kvar i sängen, under det varma täcket. Men istället beger jag mig till Söderåsgården, några uttänjda löparsteg från Finnstorpsdammarna. Här samlas runt 70 löpare för Lucialöpning, ett samarrangemang mellan Söderåsens FK och träningsgruppen Löparglädje, för femte året i rad.

Av
Jonas Lundin

På parkeringen vid klubbstugan dyker Anna Lundqvist upp. Hon ska vara med och leda en grupp som springer 12-13 kilometer.

– Vi springer upp mot Stenestad och tillbaka. Det är kul, för man blir bra på det man tränar på. Vi är väldigt bra på att springa i backar. Det kommer många som är duktiga löpare, men som kanske inte vana vid backar och då känns det att man får lite lön för sin träning, säger hon.

En efter en trillar de in och till slut så är det cirka 70 löpare som Peter Held, ordförande i Söderåsens FK, kan samla ihop till en gruppbild. Det finns fem grupper att välja på, alltifrån de som bara vill gå till de som vill springa runt 16-17 kilometer. Jag väljer den grupp som kallas för Upplevelselöpning. Här är fokus inte på tempo utan på naturupplevelser.

– Man springer inte så jättesnabbt och inväntar gruppen så att alla ska vara med. Är man väldigt snabb så kan man springa en extra runda medan man väntar, säger Lena Rothman, som är med och leder upplevelselöpningen.

De återkommande pauserna gav också fina fotomöjligheter.

De återkommande pauserna gav också fina fotomöjligheter.

Det börjar neråt från klubbstugan, men sedan blir det rätt mycket uppåt. På vägen upp mot Stenestad, en uppförsbacke som aldrig tycks ta slut, springer jag någon minut bredvid Sofie Åkesson. Hon springer i vanliga fall med Löparglädje Landskrona.

– Jag vill prova på de här miljöerna, lite längre och det är kul att springa i grupp, säger hon medan hon kämpar sig uppför backen.

Skönt nog leder turen in till vänster och en paus vid Haga innan vi springer vidare. Just de återkommande pauserna är bra för undertecknad som inte är i helt utmärkt form.

Lena Rothman är en av ledarna på upplevelselöpningen.

Lena Rothman är en av ledarna på upplevelselöpningen.

Någon som däremot tycks vara i form är Jörgen Forsbacka, som helgen innan sprang tio mil i ett lopp i Tjörnarp.

– Det här är nog den värsta backen. Men det är bara att ta det lugnt och andas, säger han och håller igen sin röda tomtedräkt lite i halsen, så att inte den kyliga luften ska ta sig in där.

Trots att han bor mellan Örkelljunga och Perstorp så springer han med Söderåsens FK.

– Det finns en orienteringsklubb i Perstorp, men det är ju orientering. Det finns ingen löparklubb varken i Örkelljunga eller Perstorp, säger han när vi närmar oss Smedjebacken.

Några hästar kisar mot förmiddagssolen i hagen intill.

– Det är gemenskapen, och att de tränar två dagar i veckan. Det är roligare här uppe och fin natur. Visst är det fint att springa i Hässleholm, men då blir det mycket mer stadsnära. Och så Peter som är ledare i klubben och sammanhållningen, det var därför det blev Söderåsen. Min fru är också med, säger han.

Mari Mohede Bergh som Rudolf med röda mulen. Det gick bra att andas och springa samtidigt, trots den röda plastnäsan, som dock envisades med att glida av då och då.

Mari Mohede Bergh som Rudolf med röda mulen. Det gick bra att andas och springa samtidigt, trots den röda plastnäsan, som dock envisades med att glida av då och då.

Turen går vidare upp mot Stenestad Park. Efter lite mer än halva turen skymtas Stenestad kyrka. Lite småsnack om ditt och datt, om löpning, träning och Mexiko-resa, gör det lättare att inte tänka på tröttheten. Något som också hjälper är tanken på ett varmt badkar.

En liten paus igen, puh. Bara en kilometer kvar på den totalt 11 kilometer långa rundan. Aldrig har kaffe smakat så gott som det jag dricker från en termos inne på Söderåsgården. Inte heller har en lussebulle smakat så gott, som de som Jens Andersson, som var med och startade Löparglädje Landskrona och Citadelloppet, har bakat dagen till ära.

En varm säng är måhända skönt. Men det är inget som går upp emot vidunderlig utsikt, snöflingor på marken, sol, vänliga leenden och motion.

Reportern iförd temaenligt glitter.

Reportern iförd temaenligt glitter.

Publicerad 17 December 2018 11:30