Snö och blåst betydde tekniska utmaningar vid inspelningen för ljudteknikern. Men även för skådespelarna som skulle undvika att halka på Venfärjans däck. Färjepersonalen hjälpte till genom att salta.

Snö och blåst betydde tekniska utmaningar vid inspelningen för ljudteknikern. Men även för skådespelarna som skulle undvika att halka på Venfärjans däck. Färjepersonalen hjälpte till genom att salta. Foto: Leo Åkesson

Yrsnö ”perfekt” när kortfilm spelades in på Ven

Sankt Ibbs kyrka platsen för mini-roadmovie med oväntad twist

LANDSKRONA. Januari och yrsnö på blåsiga Ven är inte en kombination som lockar så många. Men för italiensk-svenska regissören Alessandro Stigliano överträffade det förväntningarna, när scener i kortfilmen ”Miraklet på Ven” nyligen spelades in på ön.

Av
Per Eeg-Olofsson

- Jag var där för första gången i somras, med jobbet. Vi gjorde den klassiska cykelturen till Sankt Ibbs kyrka, och hela ön kändes väldigt idyllisk. Det var när vi kom fram till kyrkan som jag kom på att det finns en dramaturgisk kurva i den resan, hela vägen från överfarten med färjan fram till kyrkan.

Det berättar Alessandro Stigliano, manusförfattare och regissör till kortfilmen ”Miraklet på Ven”. Nyligen har han tillsammans med inspelningsteamet tillbringat flera dagar på den vinterkalla ön och Venfärjan.

Filmen kretsar kring ett bröllop, och han beskriver den som en ”mini-roadmovie”.

- Det är både en fysisk och psykisk resa för huvudpersonerna. I filmen följer vi brudparet som tillsammans med prästen reser mot kyrkan där bröllopsgästerna redan väntar. Tanken är att det ska vara romantiskt – med allting blir bara fel.

Under själva vigseln blir det en oväntad vändning i handlingen – där prästen har en stor roll.

- Man kan säga att prästen har huvudrollen i filmen, eller en delad huvudroll i varje fall, säger Alessandro Stigliano.

Att det föll stora mängder snö under inspelningsdagarna hade teamet inte räknat med.

- Jag hade hoppats på gråväder, men det blev perfekt med snön, bättre än jag vågat tro.

Bildmässighet i all ära, men snö och halka innebär en del praktiska problem vid en filminspelning. Inte minst den dagen scenerna på Venfärjan spelades in.

- Jag låg vaken natten innan inspelningen och hade mardrömmar om halkan. Men de var jättehjälpsamma på Ventrafiken och saltade på däcket, så allt gick bra. Venborna överlag har varit väldigt hjälpsamma, och lånat ut bilar och så.

Sankt Ibbs kyrka spelar alltså sig själv i filmen, och syns från utsidan. Men insidan kommer inte kännas igen av den som är bekant med Sankt Ibb – för den är från en annan kyrka.

- Det var mycket för att det är jobbig logistik, om man ska ha många statister till en ö. Så jag tittade på olika kyrkor i Malmötrakten och fastnade för Torna-Hällestads kyrka, den är ungefär lika stor, säger Alessandro Stigliano.

Han berättar att de bevarade takmålningarna från medeltiden som finns i den kyrkan bidragit till valet av inspelningsplats även de.

Regissören och manusförfattaren Alessandro Stigliano (trea från vänster) fick idén till filmen i somras när han var på utflykt till Ven med jobbet. På bilden även Oscar Asplind, Joaquim Berglund och Henriette Bernsten.

Regissören och manusförfattaren Alessandro Stigliano (trea från vänster) fick idén till filmen i somras när han var på utflykt till Ven med jobbet. På bilden även Oscar Asplind, Joaquim Berglund och Henriette Bernsten. Foto: Leo Åkesson

Nu är inspelningarna avslutade och Alessandro Stigliano har påbörjat arbetet med klippningen, något han hoppas kan vara klart i april.

- Jag skulle gärna vilja skicka den till filmfestivaler i Italien, jag tror att den skulle tas emot väl där. Den rör vid teman som att stå fast vid värden som man fått med uppväxten, och när man är beredd att lämna dem.

Alessandro Stigliano är född och uppvuxen i Italien med mamma från Sverige. 2012 flyttade han hit för att jobba med film.

- I Italien är det svårt att få ett helt vanligt jobb. Mer nischade jobb är ännu svårare, förklarar han.

Den bakgrunden gör att han har ett lite annat perspektiv på Sverige än infödda.

- Ja, det tror jag. Jag upplever det som jag är lite mittemellan kulturerna, och att jag ser saker från båda perspektiven, säger Alessandro Stigliano.

Pengarna som filmen kostat kommer bland annat från kommunens Kulturstöd Landskrona, från Filmcentrum, Film i Skåne – och Alessandro Stiglianos egen ficka. En fråga är om det kommer bli möjligt att se den på bio i Landskrona.

- Det är en tanke att det ska bli en visning, men det är inget som är klart än, säger Alessandro Stigliano.

Publicerad 12 February 2019 15:57