Sjögull finns bara på ett ställe i Svalövs kommun – i Svalövssjön. Här pågår ett försök med att bort flytbladsväxten med ljustäta ramar.

Sjögull finns bara på ett ställe i Svalövs kommun – i Svalövssjön. Här pågår ett försök med att bort flytbladsväxten med ljustäta ramar.

Kommunen vill ha hjälp mot invasiva växter

Efterlyser tips på var den expansiva växtligheten finns

SVALÖV.

Grönt är skönt, men ibland blir det för mycket av det goda. Så kallade invasiva arter hör inte hemma i den svenska naturen och rubbar den ekologiska balansen genom att konkurrera ut andra arter. Nu efterlyser Svalövs kommun medborgarnas hjälp i kampen mot jätteloka, parkslide och sjögull.

Av
Per Eeg-Olofsson

Till skillnad från förra året har det skånska sommarvädret varit av mer genomsnittlig natur, med ömsom sol och ömsom regn. Goda skördar förutspås, men det är inte bara jordbrukets grödor som vuxit bra i sommar. Det har även oönskade inslag i växtligheten, så kallade invasiva arter. Det är kommunens gata och park-avdelning som har ansvar för att bekämpa de oönskade växterna, men myndigheten mottar gärna allmänhetens hjälp. Och gensvaret har varit gott.

– Det är jättemycket folk som hört av sig, säger Mattias Wiman, som är chef för gata och park-avdelningen i Svalövs kommun.

– Och även från tidningar och radio.

Det är tre av de vanligaste invasiva växterna som kommunen valt att fokusera på: jätteloka, parkslide och vattenväxten sjögull. Om Svalövsbor ser någon av dessa i naturen, eller för den delen på brukad mark, så kan man tipsa kommunen antigen genom kommunens hemsida eller via en mobilapp för felanmälan.

– Det som är bra med att använda appen är att man kan ta en bild med telefonen, också då får man även automatiskt positionen, säger Mattias Wiman.

Efter att anmälan så hamnar växtplatsen på en lista.

– Vi lägger dem i prioriteringsordning och arbetar oss nedåt på listan.

Hur bekämpningen går till är olika för de olika arterna. Parkslide, ursprungligen importerad som en prydnadsväxt, är den som kräver mest tid och pengar för att få bort.

– Rötterna går två-tre meter ned i jorden. Så det räcker inte med att hugga ned den. Vad man får göra är att kväva den, förklarar Mattias Wiman.

Det åstadkoms genom att lägga en gummiduk över marken där rötterna finns, en särskilt stryktålig sådan som inte brister när parkslidens skjuter kraftiga skott. Ovan på det ett lager grus som tynger ned.

– Minst två-tre år får duken ligga, sedan tar man upp ett hörn och kollar. Finns det rötter kvar så får den ligga ett år till, säger Mattias Wiman.

Jättelokan finns inte på så många platser i Svalövs kommun. Det finns dock stora bestånd vid Saxån, vid Norra Möinge i Landskrona kommun.

Jättelokan finns inte på så många platser i Svalövs kommun. Det finns dock stora bestånd vid Saxån, vid Norra Möinge i Landskrona kommun. Foto: Per Eeg-Olofsson

Jättelokan är inte lika svår att ta död på, men den erbjuder andra problem.

– Den är hyfsat lätt att utrota, den har inte samma växtkraft som parkslide och kan huggas ned. Men man måste göra det innan den går i frö, annars fortsätter den att sprida sig, säger Mattias Wiman.

Att hugga ned den är lättare sagt en gjort dock, jättelokans växtsaft är nämligen farlig. I kombination med solljus ger den svåra skador på huden, ofta i form av blåsor. Och de kan återkomma flera år efter kontakten med växtsaften. För att hugga ned den krävs heltäckande klädsel.

– En kollega i Stockholm fick det på armarna trots att han hade en gummidräkt på sig, det gick in genom sömmarna. Det blev otäcka blåsor, berättar Mattias Wiman.

I Mälardalen är det stora problem med jättelokan, är Svalövs kommun är den tack och lov ovanlig.

– Den finns lite i Teckomatorp och lite i Billeberga, annars har vi den inte i Svalöv, säger Mattias Wiman.

Sjögull kan ser vackert ut, men kan slå ut ekosystemet i en hel sjö om den täcker hela ytan och blockerar solljuset.

Sjögull kan ser vackert ut, men kan slå ut ekosystemet i en hel sjö om den täcker hela ytan och blockerar solljuset. Foto: Per Eeg-Olofsson

I en vik vid Svalövssjön ligger några stora metallramar och flyter. Mellan dem är spänt duk. De ingår i ett försök med att bekämpa vattenväxten sjögull som pågått ett år.

– Dukarna blockerar solljuset så att växten dör, även rötterna vid botten, förklarar Mattias Wiman.

Alltså ungefär samma effekt som sjögull får om den ohämmat sprider sig i en sjö. Vattenväxten kan se vacker ut med sina gula blommor, men kan helt slå ut ekosystemet i en sjö.

– Om den täcker hela ytan så blockeras allt solljus. Då dör annan växtlighet, och till slut även fiskar och annat liv i sjön, förklarar Mattias Wiman.

.

Några vanliga invasiva växter

Jättebalsamin. Kommer från västra Himalaya. Kom som trädgårdsväxt till Sverige på 1920-talet.

Sjögull. Flytbladsväxt från Sydeuropa och Mindre asien. Kom till Sverige under 1800-talet som prydnadsväxt.

Jätteloka. Kommer från Kaukasus, kom till Sverige som trädgårdsväxt 1894. Skadlig för människor då den giftiga växtsaften i kombination med solljus kan ge kraftig reaktion i form av svullnad och blåsor.

Parkslide. Ursprungligen från Japan och Östasien, odlad som prydnadsväxt. Första rapporten om förvildad parkslide i Sverige är från 1909. Mycket svårbekämpad med djupa rötter som kan tränga in i husgrunder

Främmande och invasiva arter

Främmande arter är sådana som hamnat utanför sitt ursprungliga utbredningsområde, det kan vara både djur, växter och insekter. En del har etablerat sig i den svenska naturen oavsiktligt, det kan vara fröer eller ägg som följt med i transporter eller havsdjur i barlasttankar på fartyg. Andra har människan medvetet planterat in. En del främmande arter har funnits i den svenska naturen så länge att vi nu tänker på dem som ursprungliga, till exempel dovhjort, fälthare och fasan, som alla är inplanterade. Många främmande arter har varit till stor nytta för människan, exempelvis potatisen som bidrog till Sveriges befolkningsökning under 1800-talet.

Invasiva arter är främmande arter som dessutom är skadliga på ett eller annat sätt. Ofta handlar det om att de konkurrerar ut inhemska arter och på så vis skadar ekosystemen. De kan även orsaka stora ekonomiska skador, till exempel spansk skogssnigel (”mördarsnigel”) som äter upp grödor, och skalbaggen askmalpraktbagge som kan förstöra skogsodlingar. I Storbritannien beräknas bekämpningen av parkslide kosta 2,5 miljarder kronor per år.

Cirka 1400 främmande arter finns i Sverige, av dem så räknas cirka 380 som invasiva. I en EU-förordning från 2015 listas 49 invasiva arter som medlemsländerna måste bekämpa, i Sverige finns 11 av dessa. Det är Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten som har huvudansvaret för frågan, men även Trafikverket, Skogsstyrelsen, Livsmedelsverket och Tullen jobbar med den. Det är landets länsstyrelser som har ansvaret för att se till att regler följs och för det praktiska bekämpandet. Oftast delegeras det till kommunerna.

Källa: Naturvårdsverket

Publicerad 06 August 2019 10:01