Tollaren Kompis gillar att umgås med människor. Med hjälp av kommandon och belöningar stärks det beteendet. Här är det Flory Johansson som får en stund med hund.

Tollaren Kompis gillar att umgås med människor. Med hjälp av kommandon och belöningar stärks det beteendet. Här är det Flory Johansson som får en stund med hund.

Hundgöra poppis inom omsorgen

LANDSKRONA. Att en fuktig nos, mjuk päls och glad svansviftning gör en gott vet alla hundägare. Det är också något som man allt mer tagit fasta på inom vård och omsorg de senaste åren.

Rödbruna tollaren Kompis är vad han heter. På föraren Liselott Lindells uppmaning lägger han huvudet på armstödet till Thomas Brandts permobil, och även om Thomas på grund av sitt sjukdomstillstånd är orörlig, så syns det i ögonen att det är uppskattat.
Thomas Brandt är en av brukarna på LSS-boendet Minnet i Landskrona, dit Kompis kommer varannan vecka som så kallad besökshund.

Att kompis besök är uppskattade bekräftas av Minnets enhetschef Lotta Sparrenius-Engström.
– Verkligen. Och även de brukare som inte brukar ge så mycket respons reagerar på att Kompis är här, säger hon.
En besökshund, som Kompis, ska sprida glädje och verka lugnande, stimulera känsel och kanske ge motorisk träning för den som leker med hunden. Men till skillnad från en terapihund så är det inget målinriktat arbete. Terapihundar används exempelvis för att träna minnesfunktion och finmotorik, ofta efter ordination, och insatsen utvärderas efteråt.
– Nästa steg är att Kompis ska bli terapihund, berättat Liselott Lindell, som är Kompis matte och driver företaget Varmtass som erbjuder besökshundtjänster.
Hon har själv erfarenhet både av arbete i vården och av hur effektivt det kan vara med en hund som en del av rehabilitering.
– Jag har arbetat som undersköterska i 27 år. 2010 föll jag och skadade axeln, jag fick operera den fyra gånger, berättar hon.
Det var under den långa sjukfrånvaron som hundar blev en viktig del av hennes liv.
– Jag var hemma med föräldrarnas hund, tränade agility och blev agilityinstruktör, berättar hon.
I den vevan föddes också idén att kombinera vårderfarenheten med hundintresset.
– Jag skaffade Kompis 2013 och sökte till Vårdhundskolan i Brösarp, säger Liselott Lindell.

Den utbildningen startades av Ingeborg Höök, som är en av centralpersonerna när hundar blivit allt mer populära inom vård, skola och omsorg de senaste åren. Vårdhundskolan har varit med och tagit fram en utbildningsmodell för hundar inom vården, och även vilka kriterier som sedan 2012 gäller för en diplomerad vårdhund och dess förare.

För det är inte vilken byracka som helst som kan bli vårdhund.
– Hundarna får göra ett lämplighetstest, berättar Liselott Lindell. De måste till exempel klara av att bli kramade av en främling. Det är också stresstest där de utsätts för ”hot”. Då får de reagera, till exempel skälla, men inte agera.
Även på föraren ställs krav.
– Man måste ha vårdutbildning och erfarenhet. Under utbildningen så får man också lära sig om det speciella med att ha en hund i vårdmiljö. Till exempel hur man bemöter hundrädda vårdtagare, och om faror som kan finnas i miljön, som tabletter, berättar Liselott Lindell.

Med sig har Lisetott en väska full med leksaker som brukarna kan använda för att interagera med Kompis.

Med sig har Lisetott en väska full med leksaker som brukarna kan använda för att interagera med Kompis.

Publicerad 21 January 2016 17:00