I dag
12°

Missa inte:

Mikael Öhrn

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

LANDSKRONA. Likt hunden som plikttroget följer husses och mattes direktiv, har vi människor också rättat in oss i ledet i alla tider. Nu är fenomenet fångat på bild. – Det är något jag har brottats med hela livet, säger Landskronafotografen Thomas H Johnsson.

"If dogs run free" är en gammal Bob Dylanlåt från plattan "New Morning", men det är också namnet på Thomas H Johnssons senaste utställning. Med "If dogs run free" tar han ett fortsatt grepp om samhället.
– När jag ser eller upplever något börjar jag fundera över var jag finns i allt det här. För den skull vill jag inte kalla det politiskt eller socialt, utan det handlar om att jag reflekterar utifrån ett samhällsperspektiv. Sedan, oavsett om det är i staden eller i världen, är utgångspunkten alltid jag, säger han.
Han nämner en intervju som gjordes med honom i en av landets största dagstidningar som exempel. Den gjordes efter att han och författaren Jonas Bergh nyligen hade gett ut "En blues från Landskrona".
– Jag är inte säker på att det var så mycket Landskrona i den, utan det var jag och mina dagboksanteckningar. Sedan var Landskrona spelplanen. Opålästa journalister uppfattade det som att det var ett brev från Landskrona, men det var ju ett brev från mig i Landskrona.
– Jag tror ärligt talat inte det går att göra ett konstnärligt uttryck och inte själv vara delaktig.

"If dogs run free" bygger vidare på hans tankar och funderingar. Den fokuserar på människors inneboende behov att ha en ledare att följa. Även om det är bilder på såväl människor som hundar, är det människans bästa vän som fått stå som symbolisk modell.
– Jag kan inte tänka mig någon bättre metafor för att rätta in sig i ledet. I hela livet har jag brottats med att människor längtar efter att följa ledet. Det har också fått historiska konsekvenser. Sedan kan det även få personliga konsekvenser, säger han.
– Det jag pratar om är inte bara att man följer en ledare, utan även om de människor som inte har lust att följa strömmen. De blir bortplockade från flocken, fortsätter han.

My Hometown III. Foto: Thomas H Johnsson

Bilderna är uteslutande i svartvitt.
– Jag gjorde en bok i färg, men det gör jag aldrig om, säger han, skrattar och fortsätter.
– Det finns en lågmäldhet i svartvitt som passar mig. Där är inte så mycket som stör utan det är du som betraktare som skapar din egen färg. Någonstans mentalt är inte bilden svartvit när du bearbetar det visuella intrycket i din hjärna.
Återkommande är äktheten i ögonblicken som han har fångat på bild.
– Jag går aldrig ut för att fotografera, utan jag försöker bara leva mitt vanliga liv och det är det jag fotograferar. Ofta blir det en massa skit, men ibland smäller det till. Jag har alltid en pocketkamera i fickan, så jag går aldrig ut för att leta.
– Det är som med kärleken – går du ut och letar funkar det inte, men släpper du den kommer hur många tjejer som helst.

I Once Had A Dog Named Bill. Foto: Thomas H Johnsson

Publicerad: 24. april 2012 06:30

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare