I dag
11°

Missa inte:

Peter Ekberg

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

SPEL. Till PSP har vi fått se såväl lysande racingspel som plattformsspel varvat med renodlade action-skjutare. Men givetvis måste varje ny konsol även ha ett beat em up att kittla våra smaklökar med och det är här Reality Fighters kommer in i bilden är det tänkt. Det tar dessutom vara på de nya funktionerna i PS Vita, så på pappret verkar det kunna stå sig bra mot andra genrefränder.

Inledningsvis är det helt lysande. Då man skapar sin egen karaktär använder man konsolens kamera för att föra in någons ansikte på karaktären. Har man inget lämpligt offer i närheten och inte själv vill ställa sig i arenan kan man fotografera valfri bild på internet eller i en tidning (jag arrangerade matcher mellan Darin och Marilyn Manson till exempel). Så valbara fighters kan man minst sagt säga att det finns gott om, även om resultatet inte alltid blir helt hundra. Efter det ska man spela in ett krigsvrål som används i stridens början, och ett segervrål som används när matchen är över och motståndaren förhoppningsvis ligger golvad. Här fick min sexåriga son ställa upp med sin låtsasengelska, vilket knappast gjorde det hela mindre komiskt. En fighter är ingen fighter utan en kampstil, och här finns flera representerade. Med tanke på vilka fighters jag valt fick det bli balett mot boxning som möttes, och resultatet när de väl stod redo i ringen för att mötas var minst sagt originellt. Det var länge sedan jag skrattade så mycket åt ett spel. Just då var Reality Fighters helt briljant.

Som spel är det däremot halvdant, om ens det. Med hjälp av kameran på baksidan av konsolen kan man låta fighten äga rum precis överallt. I köket, på vardagsrumsgolvet eller varför inte på diskbänken? Problemet är bara att den virtuella arenan är låst till just den punkten dit du riktar konsolen, så du måste hålla den i exakt samma läge hela tiden för att inte slagskämparna skall hamna ur bild. Minst sagt osmidigt, inte minst med tanke på att det är en portabel konsol.

Varje match i karriärläget genererar pengar med vilka man kan köpa upplåsningsbara prylar till sin slagkämpe. En sak jag i vanliga fall uppskattar väldigt mycket, men problemet är att spelet i övrigt är så tråkigt. Striderna är monotona och inte speciellt komplexa, men i korta sessioner är det faktiskt kul att experimentera med såväl karaktärer som arenor. Dock är många av föremålen inte kompatibla med varandra, vilket innebär att du inte kan ha på dig till exempel vissa tröjor ihop med vissa byxor, vilket bara känns halvdant, precis som mycket annat i spelet. Reality Fighters är på inget sätt ett ”riktigt” beat em up, utan det fungerar bäst som teknikdemo, något man tar fram för att visa polarna hur en PS Vita fungerar. En oerhört svag tvåa är det värt, och det bara för att man kan golva folk med ballet-moves.

Publicerad: 20. mars 2012 06:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare