PRIVATEKONOMI. Separation, dödsfall och bråk om materiella ting tycks ofta avlägsna när man som nyförälskad flyttar ihop med någon. Men se upp, utan koll på papperna kan en havererad relation bli en dyr historia.
– Att snickra ihop egna dokument kan bli helt fel. Man måste förstå vilka rättsliga konsekvenser det skrivna kan få, säger Lokaltidningens expert, juristen Johann Ravn, som har lång erfarenhet av just sambotvister.
Sambolagen, som går ut på att det man för med sig in i det gemensamma boet tar man också med sig ut ur det, ger inte samma skydd som det för gifta par. Men genom att vara förutseende kan man ändå utan någon större rädsla för att gå på en ekonomisk nit våga sig på att bli sambo.
"Man måste förstå vilka rättsliga konsekvenser det skrivna kan få", säger Lokaltidningens expert, juristen Johann Ravn. Foto: Sarah Bernshed
– Det går att skapa sig ett gott ekonomiskt skydd men lika skyddad som ett gift par kan man aldrig bli, konstaterar Johann Ravn vars viktigaste råd till blivande sambor är att från början tillsammans reglera hur man vill göra både med befintliga tillgångar och med det som eventuellt kommer in i boet.
Vilken är den viktigaste skillnaden mellan att vara gift och att vara sambo?– Gifta par som skiljer sig delar samtliga tillgångar lika. Vill man inte ha det så kan man upprätta ett äktenskapsförord. För separerande sambos gäller istället att man endast delar på det som anskaffats för gemensamt bruk. En annan viktig skillnad är att sambos inte automatiskt ärver varandra.
Vilken är den vanligaste tvistefrågan för separerande sambos?– Helt klart kontantinsatsen när den ena parten i samband med inköp av gemensam bostad satt in mer pengar än den andre.
– Till exempel om man har sålt sitt tidigare boende med vinst. Har man inte upprättat något skuldebrev delas den eventuella vinsten när bostaden säljs lika vilket ju innebär en ekonomisk förlust för den som investerat mest pengar.
En annan situation som kan uppstå är om sambos med gemensamma barn separerar och den ena föräldern blir boendeförälder och den andre blir så kallat umgängesförälder.
– Då kan det mycket väl hända att boendeföräldern anses vara den som behöver den gemensamma bostaden bäst och då spelar det ingen roll vem som från början införskaffat den aktuella bostaden utan här är det barnens behov som sätts främst, konstaterar Johann Ravn.
Publicerad: 11. maj 2012 11:00