I dag
11°

Missa inte:

Peter Ekberg

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

Sonys flaggskepp inom förstapersonsskjutare har landat och det är dags att se vad Locusts lite mesiga småbröder går för. Första spelet blev jag mest besviken på, uppföljaren var förvånande nog lysande och PSP-versionen som släpptes däremellan var överraskande bra. Så nu är det dags att stoppa in tredje delen under luppen och ta reda på om Kimera har tuffat till sig lite sedan sist.

För det första, Resistance 3 har en rakt igenom lysande kampanj. Insomniac gjorde ett bra jobb i att gå vidare från den i mitt tycke ganska tråkiga kampanjen i det första spelet till att göra allt större och bättre i tvåan, och tredje delen bjuder på samma vara, men ännu större och bättre. Dessutom är det mörkare, vilket känns så välkommet att jag får svårt att sitta still i soffan då jag tar mig igenom den inledande banan. Jorden är körd i botten och de flesta av jordens invånare är nu döda eller förvandlade till utomjordiska livsformer med kylskåp på ryggen. Kvar bland spillrorna finns små mänskliga gerillarörelser som försöker stå emot det övermäktiga motståndet och göra livet surt för Kimera.

Genom trasigt och kollapsat USA
I rollen som mannen som kan rädda mänskligheten lämnar vi familjen bakom oss för att sätta käppar i hjulet för Kimera, och det leder till en resa som tar oss över ett trasigt USA som för längesedan kollapsat för att till sist anländ till New York. Fiendedesignen är fortfarande inte lika respektingivande som i Gears of War, men Kimera har ändå biffat till sig lite och bjuder på riktigt hårt tuggmotstånd. Det är inte sällan man svettas rejält under striderna och tvingas utnyttja varje vapens unika egenskap för att överleva dagen, och det är mycket av det som är styrkan med Resistance. Vapnen är någorlunda unika inom genren och man vinner mycket på att experimentera för att se vilket vapen som lämpar sig för varje situation. Dessutom är miljöerna underbart varierande och man ser ständigt fram emot att få se vad som finns bakom nästa hörn. Att man dessutom inkluderat samarbetsläge gör att kampanjen får lite extra livslängd, vilket egentligen inte behövs eftersom den står på egna ben hur bra som helst.

Makalöst bra - ren och skär kärlek
Sen är ju givetvis flerspelarläget tillbaka, men nu mer finslipat och mer större djup och valmöjligheter. Dock är det oerhört svårt för nya spelare att ha en chans mot de i betydligt högre nivåer, men efter ett par timmar har man fått lite mer kött på benen och kan visa var skåpet skall stå. Även om jag har svårt att se hur det ska sopa mattan med Battlefield och Call of Duty bjuder Resistance 3 flerspelarläge på en hel del underhållning och känns tillräckligt unikt för att vi ska kunna spela det ett tag framöver.

Resistance 3 är makalöst bra. Kampanjen bjuder på spelglädje från början till slut med endast ett par tråkigare stunder kryddat med om än lite mörk fantastisk grafik. Som multiplayerspel får det en hård men rättvis match mot giganterna, men som singleplayerspel är det ren och skär kärlek. Helt enkelt bäst just nu, och ett av de bästa spelsläppen på länge.

Publicerad: 28. september 2011 10:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare