I dag
8°

Missa inte:

LINNEA BOLTER

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

ATTITYD. Ni har gjort upp sommarplanerna, men ”tweenien” i familjen rynkar på näsan åt det mesta. Barnpsykologen tipsar om hur ni löser situationen och varnar samtidigt för allehanda mutor: ”De är till för krislägen”.
Det kommer smygande undan för undan och plötsligt en dag inser du att familjens lilla solstråle har förbytts till en trumpen minitonåring med humörsvängningar och en attityd som inte visat sig tidigare. Du står inte längre lika högt i kurs, nu är det kompisarna som kommer i första hand. Barnrummet har piffats upp med diverse pop-planscher och andra tonårsattribut. Leksakerna och de reafyndade barnutstyrslarna har bytts ut mot egen mobiltelefon och tjat om märkeskläder. Familjen har blivit med tweenie.
Tweenies är barn i åldern 8 till 12 år. Ju närmre tonåren de kommer desto tydligare blir de pubertala vibbarna. På Familjeliv finns det mängder av forum där föräldrar diskuterar frågor som dyker upp när barnen blir tonårswannabes: Ska en nioåring få ha en egen Facebookprofil? När är barnen mogna att åka buss eller tåg själva? Vad hittar man på med sin åttaåring? Inte minst på sommarlovet kan det uppstå diverse frustrationsmoment kring vad man ska göra tillsammans med sin tweenie. Att hälsa på släkt och vänner till familjen är kanske inte längre så populärt, särskilt inte om besöken konkurrerar med leksugna kompisar på hemmaplan.

Spritt sig nedåt och uppåt
Ingrid Gråberg är barnpsykolog och har skrivit boken ”Tonåringar – om livet med nästan vuxna barn” tillsammans med kollegan Jenny Klefbom. Genom åren har hon också jobbat mycket med barn i tweeineåldern.
– Tonårstiden har spritt sig både neråt och uppåt i åldrarna. Som förälder brukar man ana när barnen börjar närma sig puberteten, de blir lättirriterade och mer ”tonårsmässiga”, menar Ingrid Gråberg.
Så hur hanterar man sin tweenie som tycker att det låter botten att bila 40 mil till faster Agda som fyller 80 år? Mutor är i alla fall inte någon bra idé, anser Ingrid Gråberg.
– Mutor är till för krislägen, generellt sett ska man undvika att muta sina barn. Däremot kan man resonera med barnet om att man förstår att det inte är jättekul att sitta och fika länge med släkten och kanske bestämma tillsammans att ni gör något roligt på hem- eller ditvägen.
Samtidigt tycker inte Ingrid Gråberg att det ska vara självklart att barnen i alla lägen belönas för att göra något som inte är roligt.
– Man ska akta sig för att barnen alltid ska få något när de ställer upp på saker. Försök istället att förklara att du inte heller tycker att det är jättekul jämt att följa med på allt som barnet vill göra, men att du gör det ändå för hans eller hennes skull, säger hon.

Bjud hem en kompis
Anna Hallenbom är mamma till Linnea som fyller elva år till hösten. Hon tycker att Linnea blivit mer tweenie med små tonårsutbrott under det senaste halvåret. På midsommarafton sover Linnea numer hellre över hos mormor och morfar som bor i hemkvarteren, än följer med till familjens vänner ute i skärgården.
– Det är klart att det är lite tråkigt att hon inte vill följa med, midsommar är ju en familjehögtid. Men eftersom hon är med mormor och morfar tycker vi ändå att det är en ganska bra lösning, säger Anna.
Kompisarna, tjejer med liknande intressen, har blivit allt viktigare. Förr kunde hon leka mer med pojkar och att hon var ett par år äldre gjorde inte så mycket.
– Vi har många vänner med barn som är några år yngre än Linnea. De flesta är pojkar. För några år sedan lekte de med varandra när de träffades, men nu har skillnaden blivit för stor. Linnea tycker de är urlarviga när de springer omkring och skriker, säger Anna Hallenbom.
Till landsstället på Gotland har det däremot aldrig varit svårt att få med Linnea. I grannhuset bor två tvillingflickor i samma ålder, dessutom brukar Linnea få ta med en kompis som stannar någon vecka.
– Linnea brukar själv sova över hos kompisar om vi är bortbjudna på en middag som hon inte vill gå på. Men om det inte passar med kompisarna, får hon så klart följa med oss. Det går också bra, även om hon inte tycker att det är så kul.
Ingrid Gråberg tycker att det är en bra lösning att bjuda med en kompis om man ska åka bort, men menar samtidigt att en vecka kan bli långt för barn under tio år.
– Risken är stor att man som åttaåring hinner längta hem mer än en gång under veckan. Samtidigt beror det på hur nära relationen är med familjen man följer med, känner man dem väl är steget inte lika stort. Överlag är det utvecklande för barn att vara utan sina föräldrar några dagar. Man blir mer självständig och får nya perspektiv på hur det kan se ut i andra familjer.

Publicerad: 07. augusti 2012 00:18

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare