Treriksröset, där Sverige, Norge och Finland möts, var slutpunkten för vandringen. Markeringen av punkten är inte särskilt grandios – en gulmålad betongklump.

Treriksröset, där Sverige, Norge och Finland möts, var slutpunkten för vandringen. Markeringen av punkten är inte särskilt grandios – en gulmålad betongklump. Foto: Privat

130 mil, 61 dagar och 19 kilo senare

Karin Bergh och Mikael Hultman har gått hela den svenska fjällkedjan till fots

LANDSKRONA.

Skoskaven uteblev, men Karin Bergh och Mikael Hultman har varit med om både knott, snö, högsommarvärme och ett fullbokat tåg under sina tio veckor i fjällvärlden. Men de ångrar inte äventyret en sekund. ”Totalt surade vi i två timmar” säger Mikael Hultman.

Av
Per Eeg-Olofsson

En promenad i naturen njuter vi av lite till mans, en del tar också steget till några nätter i tält. Men tio veckor i tält, och en vandring längs hela den svenska fjällkedjan, det skulle nog vara en väl hög tröskel att gå över för de flesta.

Dock inte för Landskronaborna Karin Bergh och Mikael Hultman. De är båda vana vandrare, redan innan de under sommaren genomfört Fjällvandrarnas gröna band (se faktaruta) som ett par.

Lokaltidningen har tidigare skrivit om Karin Berghs projekt att etappvis gå runt hela Skåne, och Mikael Hultman har haft ett högt satt mål: att gå hela Sveriges längd, från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Eftersom han tidigare gått till Grövelsjöns fjällstation, där sommarens Gröna bandet-vandring började, är nu det målet uppnått, totalt 257 mil.

– Det passade bra i livet, konstaterar Karin Bergh om varför det blev denna sommar som de tillsammans gjort vandringen med stort v.

Karin Bergh och Mikael Hultman har upplevt de flesta sorters väder under vandringen. Från snö och hagel till tryckande värme.

Karin Bergh och Mikael Hultman har upplevt de flesta sorters väder under vandringen. Från snö och hagel till tryckande värme. Foto: Privat

En fysisk utmaning så klart, i snitt har de gått 2,5 mil om dagen. Och planeringsmässig, maten som de ätit under vandringen har de skickat med bussgods till fjällstationer och andra ställen som fungerat som depåer. Planen var tio dagsetapper mellan depåerna, därefter en vilodag. Och den planen höll – nästan.

– Du räknade ju fel på en dag!, säger Karin Bergh både roat och förebrående till Mikael Hultman.

Det kalendariska misstaget kunde dock avhjälpas genom att lägga in någon extra kilometer per dag berättar de.

Ibland kunde Karin Bergh och Mikael Hultman strunta i lättviktsmaten för att äta egenfångad fisk istället.

Ibland kunde Karin Bergh och Mikael Hultman strunta i lättviktsmaten för att äta egenfångad fisk istället. Foto: Privat

Trots en så lång vistelse i fjällvärlden blir det aldrig rutin, när vandringen bjuder på nya platser och upplevelser menar de, och vill inte peka ut någon plats på vägen som den vackraste.

– Bästa platsen var den där vi satte upp tältet för kvällen, säger Mikael Hultman.

När man bär hela sitt bohag på ryggen och i huvudsak äter torrmat blir även de små njutningarna stora, menar Karin Bergh. Till exempel eget bröd ”bakat” på stormköket.

– Det med en klick smör under dag åtta på fjället!, säger Karin Bergh.

Även om de inte gått hungriga har de gått ned en hel del i vikt under vandringen, Mikael Hultman 12 kilo och Karin Bergh 7 kilo.

– Det går helt enkelt inte kompensera när man rör så mycket på sig, säger Mikael Hultman.

Under vandringen fyllde Mikael Hultman 45 år. Presenten blev en helikopterfärd.

Under vandringen fyllde Mikael Hultman 45 år. Presenten blev en helikopterfärd. Foto: Privat

Ett äventyr i äventyret blev den helikopterfärd som Mikael Hultman fick i 45-årspresent av Karin. Idén föddes när de pratade om att det vore kul att flyga helikopter, berättar Karin Bergh, men att i smyg boka en sådan under pågående vandring var svårare, särskilt som man sällan har mobiltelefontäckning i fjällvärlden.

– Jag hade tur och hörde någon som pratade i telefon med en helikopterpilot på en fjällstation. Så jag sade till Mikael att jag glömt något och gick in igen och bad dem ringa upp helikopterpiloten igen.

I höjd med Adolfström kom överraskningen.

– Fantastiskt, så roligt att se både var vi gått och var vi skulle gå ovanifrån, säger Mikael Hultman om flygturen.

”Bästa platsen var den där vi satte upp tältet för kvällen”, säger Mikael Hultman om den 130 mil långa vandringen genom fjällkedjan. Och många tältplatser blev det under den 61 dagar långa vandringen.

”Bästa platsen var den där vi satte upp tältet för kvällen”, säger Mikael Hultman om den 130 mil långa vandringen genom fjällkedjan. Och många tältplatser blev det under den 61 dagar långa vandringen. Foto: Privat

Efter åtskilliga veckors vandring kunde de lägga händerna på den gula betongklump som utgör gränsmarkeringen mellan Sverige, Norge och Finland. Några skåningar bjöd på skjuts till Kiruna där tågresan söderut skulle påbörjas - men det visade sig oväntat svårt. Att fjälleventet Fjällräven Classic just avslutats gjorde att tåget var fullbokat, dessutom var tåg inställda på grund av branden i Hässleholm och en viltolycka. De fann dock en lösning.

– Vi köpte en gammal bil för 3000 kronor och körde hela vägen hem, berättar Karin Bergh.

– Trångt blev det, med packning, två hundar och vinterdäcken som ingick, men vi kom hem.

Nu står därför en Opel Ascona av 1983 års modell på garageuppfarten.

– Den får bli övningskörningsbil, både Karins och min dotter är i den åldern, säger Mikael Hultman.

Precis vad som blir nästa äventyr för Karin Bergh och Mikael Hultman är inte bestämt. Men vardagsäventyr hinns alltid med, som en kvällssegling till Ven.

Precis vad som blir nästa äventyr för Karin Bergh och Mikael Hultman är inte bestämt. Men vardagsäventyr hinns alltid med, som en kvällssegling till Ven. Foto: Per Eeg-Olofsson

När Lokaltidningen möter upp vid Lustbåtshamnen är de båda på väg att göra en kvällssegling på sundet, ett vardagsäventyr.

– Vi vill paddla, segla mer och långcykla, säger Mikael Hultman när Lokaltidningen frågar om framtida äventyrsplaner.

Både transsibiriska järnvägen och tempelvandring i Japan nämns. Inga spikade planer kanske, men en sak verkar säker, sista äventyrssemestern är inte gjord för Karin Bergh och Mikael Hultman.

Fjällvärldens flora blev ett nyväckt intresse för Mikael Hultman under vandringen. ”Jag tog kanske tusen bilder av blommor”, säger han och skrattar.

Fjällvärldens flora blev ett nyväckt intresse för Mikael Hultman under vandringen. ”Jag tog kanske tusen bilder av blommor”, säger han och skrattar. Foto: Privat

När man bär mat för tio dagar i stöten gäller det att hålla nere vikten. Då blir ofta frystorkad mat ett alternativ.

När man bär mat för tio dagar i stöten gäller det att hålla nere vikten. Då blir ofta frystorkad mat ett alternativ. Foto: Privat

En hel del dramatisk natur bjuder den svensk-norska fjällkedjan på.

En hel del dramatisk natur bjuder den svensk-norska fjällkedjan på. Foto: Privat

Fjällfararnas gröna och vita band

Att genomföra Fjällfararnas gröna band innebär att man för egen maskin tar sig längs hela den svenska fjällkedjan, cirka 130 mil, från Grövelsjöns fjällstation i söder till Treriksröset i norr. Gör man det på vintern kallas det istället Fjällfararnas vita band. Det finns ingen exakt rutt som måste följas, däremot ett antal platser som deltagare måste passera väster om.

Det finns ingen tidsbegränsning, men för att det ska räknas som genomfört ska det ske som en sammanhängande tur utan längre uppehåll, och utan hjälp utifrån. Andra transportsätt än gång och skidor är tillåtna, så länge de inte är motoriserade.

Idén till Fjällfararnas Vita & Gröna Band kom till under expeditionen Sverige Runt -97, då Torkel och Annica Ideström tog sig för egen maskin runt landets gränser.

Källa: vitagronabandet.se

Publicerad 02 September 2019 10:30