Sara Danius gick bort i sviterna av cancer den 12 oktober i år. För många blev hon ett slags feministikon. Nu återuppstår hon, i alla fall i skulpturform, när Stina Wollter har utställning på Pumphuset i Landskrona.

Sara Danius gick bort i sviterna av cancer den 12 oktober i år. För många blev hon ett slags feministikon. Nu återuppstår hon, i alla fall i skulpturform, när Stina Wollter har utställning på Pumphuset i Landskrona. Foto: Jonas Lundin

”Hon korsade öppna fält med en inre resning”

Utställningsaktuella Stina Wollter om Sara Danius

LANDSKRONA. Sara Danius blev känd för den större publiken, som ständig sekreterare i Svenska Akademien under dess stora kris. I oktober gick hon bort i sviterna av cancer, 57 år gammal. Nu återuppstår hon som en 85 centimeter hög skulptur i Stina Wollters utställning på Pumphuset.

Av
Jonas Lundin

– Hon är ju mäktig. Jag har förstärkt det. Hon känns monumental och är ändå så liten, säger Stina Wollter.

Du har säkert sett bilden på Sara Danius i den berömda klänningen på Nobelfesten 2018, ett hav av cerise och brandgult. Nu visas Stina Wollters skulptur av henne för första gången offentligt och det på Pumphusets konsthall i Borstahusen.

– Jag minns hur påverkad jag blev när jag fick se hennes dräkt på Nobelhögtiden. Om man då betänker att hon vet om att hon ska dö och kommer in i de där flammande färgerna, då blir jag otroligt rörd. Det var en konstnär som heter Alf Lindberg som sa att han skulle göra som fågeln som sjunger högre och starkare precis innan den dör, säger Stina Wollter

– Hon lyste starkare än någonsin och sedan slocknade hon. Jag ville fånga upp hennes stolthet och ljus.

I höger hand håller Sara Danius en penna som riktar sig in mot hjärtat. Pappersunderkjolen är gjord av registersidor ur en historiebok och en bok om kvinnors hälsa. Från Sara Danius går tankarna till metoo-rörelsen, med tanke på Jean-Claude Arnault och därpå följande kris i Svenska Akademien.

– I mina våta drömmar så blir skulpturen inköpt som porträtt till Svenska Akademien eftersom hon inte fick sitt porträtt målat, trots att hon var ständig sekreterare, vilket alla övriga blivit. Det är ännu ett tecken på hur illa det såg ut där, säger Stina Wollter.

Skulpturen kommer hon inte sälja till någon privatperson utan bara till offentlig miljö, berättar hon.

– Jag donerar den hellre till Gripsholms porträttsamlingar än att den försvinner i ett privathem.

Stina Wollter har gjort sig känd som kroppsaktivist, bland annat med boken Kring denna kropp och på Instagram, där hon har 224 000 följare.

Hon har många strängar på sin lyra, Stina Wollter. Hon har gjort sig känd som sångerska, radioprogramledare, kroppsaktivist såväl som målare och tecknare. Nu ställer hon ut sin konst på Pumphusets konsthall, vilket hennes Instagragramföljare får ta del av också.

Hon har många strängar på sin lyra, Stina Wollter. Hon har gjort sig känd som sångerska, radioprogramledare, kroppsaktivist såväl som målare och tecknare. Nu ställer hon ut sin konst på Pumphusets konsthall, vilket hennes Instagragramföljare får ta del av också.

– Det är bara hundra procent sorgligt att det ens ska kallas aktivism. Det är inget epitet jag själv valt. Jag kallar mig inte det, men jag har blivit det av nödvändighet. Det är en tragedi att det överhuvudtaget ska behöva finnas. Om jag äter en bulle i tv så skriver folk till mig att jag uppmuntrar till fetma, bara genom att finnas och äta en bulle. Det är fullkomligt vansinnigt.

– Det är därför utställningen heter ”Det rör mig”. Det inte bara rör mig, Stina, utan det berör mig. Elvaåringar skriver till mig och säger att de vill dö för att de inte har thigh-gaps. De hatar sig själva och skär sig själva. De vill inte leva längre för att de tycker att de är så fula. Vi har ett jättestort samhälleligt problem. Det har sipprat in i mitt konstnärsskap.

Stina Wollter beskriver metoo som en brytningspunkt.

– Folk är så rädda för feminism. Det är behäftat med en massa tramsiga fördomar att man är manshatare. Sara Danius är ju en av berättarna i vår tid. Om vi bara lyssnar på berättelserna så har vi ett slags kompass. Alla som vittnar om rasism, funkofobi, transfobi och kvinnohat. Om vi bara lyssnar så vet vi hur vi ska röra oss mot framtiden. Man blir bara lite trött i rösten ibland på att tjata.

På en tavla står en flicka som precis kastat av sig en cape, ovanpå tavalramen står en hare, ett djur som förekommer i flera verk. Det är inspirerat av en älsklingsdikt av Werner Aspenström som heter ”Hypnos för människoharar”.

– Sista orden är ”haren blir lite mindre harig när den korsar det öppna fältet. Försök! Var inte rädd”. Det är ungefär det jag håller på med i mitt liv och med mitt konstnärskap. Jag korsar det öppna fältet och så blir jag lite mindre harig. Jag tänker att det var det Sara Danius också gjorde. Hon korsade öppna fält, med ett slags inre resning.

Det rör mig

Utställning av Stina Wollter på Pumphusets konsthall.

Vernissage lördagen den 9 november klockan 12-17.

Utställningen pågår fram till den 22 december.

Pumphusets konsthall är öppen tisdag-lördag klockan 12-17 och söndag klockan 12-16.

Publicerad 08 November 2019 14:20