Foto: Maria Sundberg

Foto: Maria Sundberg

Det är inte alltid lätt att veta hur läget ska ligga…

Av
Mikael Öhrn

Mikael Öhrn

KRÖNIKA. "Hallå! Läget?"
"Det är bra. Själv då?"
"Jodå, det är bara bra."
Mycket längre än så behöver det inte vara, det troligtvis populäraste samtalet i hela världen. Vi är flexibla vi moderna människor och fixar biffen med att prata, men inte direkt lyssna, och samtidigt göra något helt annat som att gå, mumsa på en dagens eller kolla på ett klädesplagg. Oftast är personen du nyss mötte så långt borta vid det laget som det har blivit din tur att svara för hur det står till, att det egentligen är helt onödigt. Ändå gör du det.
Jo, jag är själv sån, men det har jag inte alltid varit. Jag brukade svara precis som det var och mestadels blev svaret "sådär". Grejen var bara den, och det har jag ju kommit underfund med på senare tid, att det bröt ju mot alla gällande konventioner och mallar.
Tiden är för all del progressiv och jag vet med mig själv att jag svarar "det är lugnt" i dag. Det funkar mycket bättre än "sådär", men det händer fortfarande att samtalsmönstret bryts och jag får följdfrågan: "Vaddå?! Är det inte bra?"
När lugnet dock väl har lagt sig igen och samtalet flyter på helt enligt mallen, går jag på nästa konventionella pump. Jag har nämligen märkt att det är lite av tabu att svara "lugnt" på jobbet, för man har ju mycket att göra som journalist, precis som i de flesta andra yrken. Och mer än en gång har jag fått till svar:
"Vaddå?! Har inte du det stressigt då?"
Det tog mig flera år att lära mig världens populäraste, och för den delen världens enklaste samtal. När jag äntligen känner mig hemma i konversationen, blir jag varse att jag är helt fel ute och får börja om från början igen. Det är inte alltid lätt att veta hur läget ska ligga…

Publicerad 09 January 2010 10:00