RÖDA TRÅDEN. Seija Bengtsson tar hjälp av hästarna på Landskrona ridhus i sitt arbete på barn- och ungdomshabiliteringen. ”Det har många vinster som behandlingsform”, säger hon. Foto: Mikael Öhrn

RÖDA TRÅDEN. Seija Bengtsson tar hjälp av hästarna på Landskrona ridhus i sitt arbete på barn- och ungdomshabiliteringen. ”Det har många vinster som behandlingsform”, säger hon. Foto: Mikael Öhrn

Hon lappar ihop sitt liv med sin tro

Lapptäcken ett fritidsintresse för ridsjukgymnasten Seija Bengtsson

Av
Mikael Öhrn

Mikael Öhrn

LANDSKRONA/RÖDA TRÅDEN. Seija Bengtsson jobbar på barn- och ungdomshabiliteringen. I grunden är hon sjukgymnast, men numera kan hon även titulera sig ridsjukgymnast. Med hästen som arbetskollega har nya dörrar öppnats upp.

– Det har gett en ny dimension i mitt jobb att jag kan använda djur i när jag behandlar barnen. Jag inser vilken fantastisk arbetskamrat och hjälp en häst är att träna barnen med, säger Seija Bengtsson som svar på Nina Hanssons undran om vad utbildningen till ridsjukgymnast betytt för henne.
Nina Hansson undrade även hur det är att arbeta med hästen som redskap?
– Det har många vinster som behandlingsform. Den halvtimmen på hästen jobbar man på balans, stabilitet, koordination och styrka. Om ett barn till exempel har svårt att sitta på golvet kan det träna balans på hästen. Denna balansträning ska man sedan kunna omsätta i sin vardag, säger Seija Bengtsson.

Styra sitt eget liv
På barn- och ungdomshabiliteringen har hon jobbat sedan 1989.
– Det är roligt att jobba med barn och ungdomar och att hjälpa dem att utvecklas och nå sin potential. Vårt mål att hjälpa dem att få ett gott liv när de är vuxna och då behöver de hjälp längs med vägen. Jag har själv ett barn med funktionsnedsättningar och ser vad det ger henne när jag hjälper henne att hitta vägar att styra sitt eget liv.
Fritiden ägnar hon annars mycket åt nål och tråd.
– Jag syr massor av lapptäcken på lilla minsta fritid som jag har. Eftersom jag inte kan sjunga, skriva eller måla, men kan jobba med tyger, är det roligt att använda dem till att skapa något.

Synd att religion är tabu
Seija Bengtsson föddes och växte upp i östra Finland. Hon är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och under en missionsresa till Sverige fann hon kärleken och flyttade hit. Hon beskriver religionen som det viktigaste i sitt liv.
– Det är den grunden jag står i och det är den som har gett mening åt mig och mitt liv. I religionen hämtar jag min kraft, säger hon.
Hur ser du som troende på att religionen tappat lite av sitt fotfäste i samhället?
– Det är synd att det är tabu att offentligt prata om det och att det ska vara så försiktigt. Högre politiker och tjänstemän berör det aldrig. Om man tänker på USA är det så naturligt för dem, medan det är väldigt privat här. Jag har aldrig prackat på någon min religion, men det är en stor del av mitt liv, säger Seija Bengtsson.

Namn: Seija Bengtsson Ålder: 49 Bor: Frillestad Familj: Min man Nils och fyra adoptivbarn – Inga, Andrej och Helena samt Danijel som inte lever längre. Sen har vi även barnbarnet Nellie, 1 år. Mest spännande i mitt liv just nu: Nellie, att jag fyller 50 och snart ska åka till USA. Går just nu mest i stereon: Susan Boyle. Fångar just nu främst mitt intresse i vardagsrumssoffan: Jag sprätter upp tyger samtidigt som jag ser på Antikrundan eller nyheterna. Ligger just nu på mitt nattduksbord: ?Don"t leap with the sheep? av S. Michael Wilcox och Sudoku. Det här gör jag i köket: Vi bor i en gammal skola så vårt köksbord är vårt kontor, så där både äter och arbetar vi. Om jag fick välja en superhjältekraft: Jag skulle vilja kunna ordna till mer osjälviskhet i världen. Uppfinning jag inte hade velat vara utan: Symaskinen! Skulle jag helst vilja träffa: Barnens biologiska mamma som inte lever längre och prata med henne om våra barn. Hon har gett liv till dem, men vi tar hand om dem. Skicka vidare: Mike Simons, vd på SWEP International: "Vilka likheter och skillnader finns det i Sverige och USA när det kommer till företagandet?"

Publicerad 01 March 2011 03:00