Thomas olsson ?framför urtavlan som syns ut mot Rådhustorget. I handen håller han det som en gång fungerat som vridarm mellan urverket, som fortfarande står kvar, och visarna. Efter problem med att det gamla urverket drog sig är det nu elektrifierat.

Thomas olsson ?framför urtavlan som syns ut mot Rådhustorget. I handen håller han det som en gång fungerat som vridarm mellan urverket, som fortfarande står kvar, och visarna. Efter problem med att det gamla urverket drog sig är det nu elektrifierat.

Rådhustornet – en höjdare

Av
Per Eeg-Olofsson

HÖJDPUNKT. En maktbyggnad, byggd för att imponera med sina tinnar och torn för de som passerar nedanför. Men däruppifrån är det sällan någon som blickar ned. Lokaltidningen följde med på en visning av Rådhusets allra högsta skrymslen.
– De har ju hänt att man har varit här och flaggat när det börjar ringa, då känns det i öronen, säger Thomas Olsson, vaktmästare i kommunen.
Han jobbar oftast i stadshuset, men i samband med fullmäktigemötena så är han också ibland i Rådhuset, bland annat för att flagga i flaggstången från tornet. Det är en imponerande takhöjd i flaggrummet, en 8-9 meter och ned genom taket hänger två stora lod från det gamla urverket på våningen ovanför. Där står en stor trälåda som innehåller det gamla urverket. På insidan har några av Thomas Olssons föregångare lämnat spår med kniv eller blyertspenna. ”Uret skött av S-A Strandberg från den 12/4 1940 t.o.m. 31/12 1956” står det inristat på en av väggarna.

Två lod ?som hänger i åtskilliga meter wire från avsatsen ovanför drog tidigare upp tornklockan.

Två lod ?som hänger i åtskilliga meter wire från avsatsen ovanför drog tidigare upp tornklockan.

Klockan nu elektrisk

Numer är det ingen som vårdar det gamla urverket med alla sina fjädrar, vikter och kugghjul. Istället är det en elmotor som drar runt visarna på den stora urtavlan
– Uret började dra sig och det skulle kosta alldeles för mycket att få hit någon som kan laga det, om man ens skulle hitta någon som förstår sig på det, säger Thomas Olsson.
Ovanför vindlar sig tornspiran uppåt i en komplicerad fackverkskonstruktion av grova träbjälkar och järnbeslag. För den som letar sig allra längst upp med hjälp av smala stegar gäller det att tänka på var man sätter fötterna, gott om svängrum är det inte. Men den som gör sig det besväret och desutom lirkar upp en av kopparplåtsluckorna längst upp belönas med en god utsikt lovar Thomas Olsson.
– Man ser hela väg en ut över sundet.
Vi får ta hans ord för det, för den dag som Lokaltidningen kommer förbi ligger äktskånsk vinterdimma över hela stan, och även om det syns att det är långt ner till polishuset nedanför, så syns inte havet.
Innan vi går ned igen visar Thomas Olsson oss bort mot ett vindsutrymme i ena flygeln. Där, under taknocken, hänger en rad glaslampor.
– De äldsta är nog från när huset byggdes, gissar Thomas Olsson.

”Tjuv ?är ett jävla yrke”, står det ristat på en av en bakgårdens väggar – den var rastgård för polisens häkte fram till 1974.

”Tjuv ?är ett jävla yrke”, står det ristat på en av en bakgårdens väggar – den var rastgård för polisens häkte fram till 1974.

Ångerfulla ristningar

Lokaltidningen tackar för sig nere på Rådhusets innergård mot polishuset. Men först efter att Thomas Olsson pekat ut ett stycke kulturhistoria som syns först när man går nära. På en vägg finns en hel massa budskap inristade i teglet. Där står saker som ”Bente häktad 10/8 -59” och ”Svalöv-Charlie”, men även mer känslomässiga budskap som ”Jag älskar dig” och ”Tjuv är ett jävla yrke.”
– Det här har varit rastgård när polisen hade häkte här i Rådhuset, förklarar Thomas Olsson.
Så var det fram till 1974 när polisen flyttade därifrån.

en gammal ?räknemaskin har fått sin sista vila på vinden, då ett viktigt verktyg för tjänstemän, nu mest metallskrot.

en gammal ?räknemaskin har fått sin sista vila på vinden, då ett viktigt verktyg för tjänstemän, nu mest metallskrot.

Publicerad 17 January 2014 15:37